Helsingborgs-Posten – 27 oktober 1865, sida 3

— 7i 7 77 Tri7lr-T då de RAA för haus tarafter. ODm re muhamedanskta pilgrimerna, så hette vet nemligen i det nämnda bladet för tort tid seran, bafwa utbredt koleran kring Metethafwets tuster, så bar Napoleon IH utbredt ett ännu frultanswärdare ondt, då han gick till Jtalien, ech oc magter, som nu sammanträda för att ordna sunchetsförhållandena i orienten, borde mycket heldre förena sig för att sätta stopp för tenne Bonapartes expeditioner. Redan en gång har Europa insett, att det gifwes en ojemförligt mera elakartad pest än någon annan, Bonapartism kallad, oh trärt tillsamman för att utrota den. Familjen Bonaparte har bragt flera menniskor om lifwet än koleran; Napoleon I har slagtat flera menniskor än hang lif räknate sekunter; historien stall väfna de offer, vem hang brorson förorjafat. Denne Merode har i dessa dagar blifvit aflägsnad — en wacker morgon öfwerraskades han af kardinal Antonelli sjelf, fom meddelade honom påfwens egenhändiga tillåtelje att resa utomlands och förblifwa der tillswidare. Härigenom är ett hinder aflägsnadt för försoningen emellan Rom och Jtalien, en invit gifwen att återupptaga uns derhandlingarnes tråd. Napoleon lär också hafwa förklarat tiden lämplig härför, och ma wäntar oförtöfwart, att en ny Vegezzi skall hålla sitt ins tåg i Rom, Ett annat titens tecken är, att de neapolitanska er-majeftäterna nu tefinitivt berättas ffola gifwa fig af till Lacroma i Öjterrite. Underrätteljerna från Amerika stildra just icke ide tillståndet ter med de ljusaste färger. Sålunda slrifwer den 10:de Ott. en torrespondent från Newyert till Köln. Zeit. följande: Om det är fantr att framtida tillorageljer tajta fina skuggor fram för fig, få funna wi i det närwarande tydligt läsa framtidens politiska konstellation. Betlagligtwis är ven dyster och olycksbådande, ty de förhoppningar, som kaöto sig till de i wåras wunna segrarne, hafwa så godt som strandat och utsigten till att änttigen en gång blifwa qwitt slafweriet har betydligt förmörfats. Ännu står, liksom före kriget och under detsamma, den oundwikliga negerfrågan i förgrunden och ntgör medelpunkten för all agita tion och alla debatter. De mest brännande frågor träda tillbaka för denna, och om utrikes politik, inre förbättringar eller om tullfrågan är knappast tal. Negerfrågan är vet åter igen, fom stiljer och förenar Norden och Södern, fom bildar partierna och ställer dem i motsats till hwarandra. Negerfrägan herrskar i det hwita huset och presiderar i kabinettssessionerna; så djupt är den grundad i nationens wäsende och så swår är den att aflägsna derifrän. Om Nordens och unionens rättigheter talar man knappt mera; men Söderns föregifna rätt är i allas mun. Att bekämpa slafhållarne är till och med, i New-Ierfeysdemokraternas ögon, ett brodermord; upprorets och det ärorika krigets år stämplas till de oumma åren, och af slafweriet är föga mer än namnet utrotadt. Se här den sorgliga taflan tecknad med några få penndrag! Af de stater, som, då konfederationen störtade öfwer ända, ännu helt och hållet befunno fig i res bellregeringars wåld, hafwa de båda Carolina, Alabama och Mississippi redan hållit fina konventer. De frågor, som forelågo dessa församlingar, rörde hufwudsakligen secessionen, skulderna och slafweriet; men i ingen af dessa frågor har man låtit sig leda af regeringens åfigter, sådana de framställdes wid Johnsons embetstillträde. Mississippi, Alac bama och Syd-Carolina t. er. bafwa helt enkelt återkallat secessionsbeslutet af 1861, i stället för att förklara det af noll och intet wärde. Hwad man återkallar, har man rätt att ånyo införa, få snart omständigheterna det medgifwa; be nämnda staterna hafwa alltså icke brutit med det förflutna utan endast gifwit wika för wåldet. Likafå hafwa be i gällande kraft bibehållit alla sådara lagar från den revolutionära perioden, fom ide stå i strid med unionsförfattningen, och sålunda påbördat unionen att ådagalägga deras författningswidrighet. Wibare erkänna de de resp. staternas skyldighet att betala fina. under triget, alltså naturligtwis i och för rebellionens ändamål, kontraherade skulder. Jcke mycket bättre är det bewändt med erkännandet af slafwarnes emancipation; äfwen i denna fråga wifer man för den bestående magten utan att gå in på unionens rättsliga befogenhet. Då frigslydan, så beter det i Syd-Carolinad beslut i denna fråga, hwilket endast genom fin ordalydelse sliljer sig från de öfriga staternas, såwäl fom de förenta staternas presidents och de kommenderande generale:nas proklamationer hafwa påbudit, att slafweriet skall anses upphäfdt, så foga wi oss under förhandenwarande omständigheter efter dessa proklamationer och förordna härmed, att man skall wisa lydnad mot de förenta staternas konstitution och alla med densamma öfwerensstämmande lagar. Då man nu besinnar att efter i Södern rädande begrepp ingenting öfwerensstämmer med konstitutionen, som icke gynnar slafweriet, så har konventet härigenom enrast gifwit sitt bifall till det faktistt beftående tillständet, ja SydsCarolina aktar fig tillochmed för att merelst en speciallag gilla detta tillstånd eller förklara det lagligt — i stället förbehåller