Riksdagen. De öfliga helsningarne genom deputationer frånden emellan egde rum i måndags, hela 8 dagar fez dan samtlige riksdagsmän warit samlade i hufwudstaden. De derwid wexlade talen sakna all egentlig betydelse, såsom endast oh allenast mas rande uttryck af hwad den resp. talaren enskilt tänker. Roligt nog kan det en och annan gång wara att fe bemödanden att rölja den innersta tanten, på det man icke må bli obehaglig för den, hwilken man blifwit utsånd att komplimentera. Grefwe Posses tal till bönderna saknare icke intresse i detta afseende. Han wille tydligen säga, att ret nya representationsförslaget ställer jordbrufsintredset för mycket i förgrunden; men han sade, att jordbrunksintresset är numera sä högt uppburet, att vet mindre är fara för att det skall under: tryckas än att det skall glömma det myckna, fom behöfwer lefwa både öfwer och bredwid detsamma. Bistop Sundbergs tal inneburo redan en anticipation af det hwilande förslagets förkastande. Yönns bergs tal till aveln å bondeståndets wägnar mar hwad man kallar rena verba: Förswunna äro nu de sociala skrankor, som fordom strängt afskilde den ena delen af nationen från den andra. Jngen fan numera säga hwar den ena ståndsklassen flutar och en annan börjar. Endast i sättet för fimenz ska folkets representation wid allmän riksdag gqwarstår ten politiska afsöndringen i stånd. Efter mång årigt arbete att utbyta de åldriga förnötta formerna emot mera tidsenliga är nu framlagdt till slutligt afgörande ett förslag, hwarwid nationen fäster de största förhoppningar. Till Eder, I Ådle Herrar, wäkjar nationen i detta ögonblick, emedan den wet, att på Eder beror till wäsendtligaste grad detta förslags öde. Med detta förslag sammanhänger också landets närmaste framtid — huruwida den skall utwecklas i ostördt, ordnadt lugn, eller om twedrägtens och hatets onda makter skela frammanas till allmänt förrerf. IF tisdags försiggick det egentliga högtidliga öpp nandet af riksdagen. Först hölls gudstjenst i ftorkyrkan, denna gång utan den stora processionen. Den sijt utnämnte biskopen, d:r Beckman i Her nösand predikade, med ingångsspråk Dav. Ps. 145 v. 17—19 och till ämne: De hufwudsakliga wilktren för Guds wälsignelserika med-s werken wid menskliga företag och werk. Derefer samlades ständerna i rikssalen, dit fonungen alände i ett lysande följe, bland hwillet äfwen närktes kronprinsen Josef Frans Offars, Carl XIV Johans och Oskar I:s f. d. staber. Konungen bar konungslig skrud och höll, sedan ljud blifwit äskadt af riksmarskalken, följande throntal: Auswarsfulla äro de pligter, wigtiga de angeligenheter, som kallat Eder hit. Må den allsmäktige, hwars nåd och wälfignelse wi nyss i templet gemens samt nedkallat, leda Edra rådslag till fosterlandets wäl. Tadamt hafwa wi att erkänna den lycka, som fortfannde, om ock ej helt och hållet oblandad, warit Konungahus och Folk förunnad. Genom Min Broder, Hertigens af Dalarne förmälning med en Furstinna af ädla Huset Sachsen Altenburg och Min Brorson, Hertigens af Nerite födelse har Män Att wunnit en ny tillwext. Under ffiftande, stundom bekymmerfulla förhållanden hafwa folk och land fått njuta fredens wälsignelse; och Min ställning till alla främmande Makter bär wänskapens stämpel. Det jubel, fom på femtionde årsdagen af Simes riges och Norges förening genljöd på ömse sidor om fjellen, wittnar, att bandet emellan brödrafolten allt fastare tillknutits; och en af Mig tillsatt tomite af Swenske och Norske män har börjat ars beta på föreningsfördragets fullkomnande. J främsta rummet tillkommer Eder att, efter samwetsgrann pröfning, fatta det afgörande befluz tet om Mitt förslag till folkrepresentationens oms bildning. Det är ett högt anspråk, att en Dbejftiende representation skall, med full frihet i wilja och handling, fjelf på en annan öfwerflytta det äro: fulla uppdraget att föra ett follis talan. Jag tinz ter derföre höat om Eder, då jag uttalar Mitt