Engelbrektsfesten i Orebro. (Ur Posttidningen.) Det war den wackraste höstdag; solen slen vafs brutet. Aldrig har en sådan menniskomassa böljat på Orebro gator. Af traktens allmoge hade stora skaror infunnit fig. Här och der såg man en landts lig familj på en trappa intaga fin medförda mids dag. Kl. 10 f. m. samlades de från alla häll inom provinsen ankomna skarpskyttarne till exercis; styrkan utgjorde wid pass 700 man. Orebroföres ningens öfwerbefälhafware, löjtnant Buren, förde befälet. Bland åskådarne befunno sig de från lans dets öfriga län ankomna deputerade. Då tiden tom för Stockholms-bantågets ankomst, uppryckte en sqvadron af lifregementets husarer till bangårs den för attlparadera; widare ett kompani af Nerikes infanteriregemente äfwenledes med flygande fana och klingande spel samt Carolinska skolans mapens förande ungdom. Slutligen uppryckte äfven ven stora skarpskyttebataljonen. Öfwerbefälet öfwer alla trupperna fördes af sekundchefen för lifregementets husarer grefwe Löwen. I samma stund som det ankommande tågets signalpipa hördes, rånade den kungliga saluten och inom fort wisade sig H. M. Konungens högresta gestalt, helsad af lefwerop. H. M. Konungen begaf sig till Engelbrekts gamla horg, numera residens för länets höfding, baron Åkerhjelm, oh H. K. H. Hertigen af Das larne tog fin bostad hos chefen för Nerikes infanz