Helsingborg den 20 Oktober. För tre är sedan hade den berömda tidsskriften ÅIllastrated London Nevssändt en af sina avister till Stockholm enkom för att kunna erbjuda det förbluffade Europa en åskädlig bild af det underbara städespelet — en swensk rikspags utblåsning i midten af nittonde seklet. Afwen nn har naturligtwis efter grundlagens bud hela den föråldrade ståten satts i scen; en kammarjunkare — hwarföre jnst en kammarjunkare? — har känt sitt hjerta swålla af stolthet öfwer förtroendet att upphemta landtmarskalkstafwen i konungens rum; konungen har satt sig tillrätta på sin thron och omgifwen af sina stormän låtit infalla vifåhärolpen för att till Honom öfwerlemna den nådiga funs görelsen om rilsdagens öppnande; rikshärolden har derpå satt sig i spetsen för sin stab af till härolder i burgundiska theaterkostymer förwandlade kongl. fe kreterare och, åtföljd af wakt, trumpetare och pufslagare till häst, vå gator och torg uppläst det kongl. brefwet inför ett gapande publikum; och slutligen har lanctmarskalken krupit upp i sjuglaswagnen och eskorterad af trupper och gatpojkar förfogat sig till ridrarhuset. Då man läser om allt detta, får man samma intryck fom af H. C. Andersens pråt: tiga saga om den mannen, fom fått på fig lydans galvjher och i en handwändning i stället för att wandra på en gasbelyst trottoir i wåra dagars Qongens Bye befann fig traskande i det 15:te århundradets Köpenhamn — samma bjerta kontrast, samma fåfänga försöt att förena fitt morerna jag med hwad man har för ögonen. Det impofanta i skådespelet har bortsköljts af den obewekliga tiden, och för landets wärdighet wore det i sanning wäl, om sjuglaswagnen nu gjort fin sista resa och hä danefter i nägon kunglig wagnbod fick hwila ut från sin långa tjenstgöring. Hwad man för öfrigt erfarit om riksdagen ins skränker sig till, att konungen utsett landshöfdrins gen i Sötermanlanrs län, grefwe G. Lagerbjelke till landtmarskalk och biskopen i Strengnäs dr Anns nerstert tillv. talman i prestståndet — erkebiskopen är, fom bekant, i enlighet med grundlagen det högwördiga ståndets sjelfskrifne talman. Ridderskapet och aveln antecknade fig i Tistags, Onsdags och Thorsdags; de tre öfriga stånden hade i Tisrags inställt sig i de s. k. rårsrummen å kongl. slottet för att af jus stitiestatsministern få fina fullmagter granskade. Mången har säkerligen straxt funnit walet af grefwe Lagerbjelte till landtmarskalt något befonnerligt, då man hittills trott sig weta, att grefwen ingalunda kunde räknas till det hwilande reprefens tationsförslagets anhängare. Det ser emellertid ut, som om han i detta afscende besinnat sig på något bättre, ty samtidigt med utnämningen låste man i Posttidningen en officiös uppsats under titel: Den 16:de Oktober 1865, innehållande i starpt tecknare drag regeringens program. Att få werkligen förhåller fig, derpå har man, utom bestämda kriterieri sjelfwa arfikeln, ytterligare befräftelfe i Pojttioningens Tisdagsnummer, der det i on Tioningsöfwerfigt med anledning af några yttranden i Dagligt Allehanda beter, att det för närwarande icke tillhör P. T:s redakticu hwurken att bekräfta eller förneka te flutsatser D. Allehanda dragit ur P. T. artikel fom premiss. Det är mwigtiga ting man får weta af denna uppsats, hwilken wi här nedan reproducera. Regeringen intager här revan från första stund en ilar och bestämd position; den gör sig solidarisk med sitt representationsförslag och förklarar fig derföre endast ämna förelägga ständerna en ettårig budget. Det är allwarsamma ord, med hwilka artikeln ligger de privilegierade klasserna fituatios ens faror på hjertat, ech troligen har mången, om rest upp till rifsdagen för att votera ihjel representationsförslaget, wacklat i sin föresats, då jan befunnit fig öga mot öga med förhållanena. Posttidningens artikel har följande lydelse: Det sjuttonde riksmötet efter det i Swerige år 1809 förändrade ftatsffidet är i dag öppnadt. En iterblick på den förflutna tidrymden af mer än ett alft århundrade omfattar många lika minnesvärda fom lärorika tilldragelser. Utan att mans sssi en månstrina MON Hosss 88 FÖ KIRAN AA