om mitt hopp och min kärlek borde i detta ögonblick icke wara tal, det kände jag, och så blef mig icke mera öfrigt än för henne: en rådlös, pinande fmärtal — Under loppet af dagen bekräftade fig allt hwad Herr Wallrath berättat. Wi gingo tysta och alwarsamma om hwarandra. Åntrycket af de förs sträckliga tilldragelserna på mina slägtingar war, ehurn de rörde en fremmande familj, djupt och ollwarligt, få art min egen sinnesstämning wäckte mindre uppmärksamhet. Då jag om eftermiddagen ett ögonblid befann mig i kretsdomarens arbetsrum, inträdde borgmäjtarins nan med fin dotter. Jag bar uppgjort eu plan, käre fon fade hon till kretsdomaren, od önskade höra din mening detom. Jag wille lemna rummet, men hon bad mig stanna. 7Du behöfwer icke aflägsna dig, Wuldemar, fade hon, det skall ide wara någon heus lighet. Kretsdomaren förde henne wördnadsfullt till soffan och borgmästarinnan tog med rörd stämma till ordet: Du wet, före fon, att jag war intim wäninua till den aflidna friherrinnan Rotheneck, innan hon gifte sig. Hon passade icke i detta hus, hwars wilda galenskap stred mot hennes natur. Hon blef offret för en öfwerenstommelse, enligt hwilken bon skulle medelst fin förmögenhet lemna sin familj i utbyte ett klingande namn. Efter hennes giftermäl jåg jag henne icke under loppet af flera ar. Först under sin sista sjukdom, då hon kände döden nära, lät hon kalla mig till sig. Det är femton år sedan. Hon anbefallde mig fin då treåriga dotter od) dog. Jag hade gerna åtagit mig barnet och gjorde merks ligen fadren förslag att lemna det åt mig till nppfostran. Han afwisade mig på ett sätt, fom gorde det omöjligt för mig att upprepa anbudet. Nu är äfven han utan räddning förbi od) den siste sonen