tertregemente grefwe Kalling. Kl. 2 middagen börjades den egentliga festen. Man begaf fig från stadshuset till kyrkan under procession i följande ordning: Oredro skarpskytteförenings beftyrelje; andra skarpstytteföreningars deputerade och ftyreljes ledamöter; en afdelning af Carolinska elomentarlärowerket; Techniska skolans lärare; rettor och lärare wid Carolinska elementarlärowerket; andra Oredro stads inwånare, som önskade deltaga i pros cedsionen; Drätselkammarens ledamöter och tjenftemin; Stardsfullmäktige och deras tjenstemän; Borgmästaren, magistraten och dess tjenstemän; i ftaven warande civila embetås och tjenstemän; d:o d:o mi litära d:o d:o; Nerikes regementes officerskorps; Lifregementets husarers officerskorps; Lansshöfdingen med landjtatens embetsoch tjenstemän; Kommitterade för Engelorektsstoren; till feften in bjndna gäster. Secan processionen i kyrkan intagit fina plate fer, inträdde H. M. Konungen och H. K. H. Hertigen med fina suiter. En festmarche för regementsmusit och orgel spelades under hela tiden. Från orgelläktaren uppstämdes nu psalmen Bår Gud är of en wäldig borg, hwarefter förfame lingens pastor d:r Öumelius uppsteg vå predikstolen och tolkade festens betydelse. Efter talets slut afsiöngs från orgelläktaren en särskild för tillfället komponerad kantatimed recitativ och aria, sjungen af en utaf artisterna från härwarande Kgl. Theater. Högtidligheten i kyrkan afslutades med choral. Från kyrtan begaf man fig till stadens torg. Här, oms gifwen af en titt packad menniskomassa, stod Ens gelbrefts staty. Med kraftig stämma utropare H. M. Konungen: Oefwe Engelbrekts minne! och täckelet föll. Fotställningen af statyn have föl jande inskription: ÅT ENGELBREKT ENGELBREKTSSON DEN TROFASTE FÖRSVARAREN AF SVERIGES FRIHET RESTES DENNA MINNESSTEN AF SVERIGES KONUNG OCH FOLK Ån 1865. Efter aftäckningen defilerade trupperna och ffarpffyttarne inför H. Met. Festmirragen i Hotellets stora sal börjades klockan 5, och i venfanuma dels togo 250 personer. Stälen för H. Maj:t Honums gen föreslogs af landshöfdingen Återhjelm och för H. K. H. Hertigen af Dalarne af borgmästaren i Orebro Bohman. H. M. Konungen tog härefter ordet och yttrade: De ärofulla och kraftfulla drag historien bewarar om wåra stora män skola alltid lefwa i ett sjelfständigt och fritt folks hjertan. Wi äro i dag församlare för att fira en ädel mans minne. Wi fänna ej de tider, som kunna komma, men jag är säfer derom, att om swåra tider komma, skall fwens ska foltet wisa, att Engelbretts anda ännu lefwer i sinne och handling. En skål för Engelbrekts minne! För Norge talade stadsfullmäktiges ordförande kamrer Widestrand; för Dalarnes land och folk bokhandlaren A. Bolin, hwilket sednare tal wi i dag äro i tillfalle att meddela, få lydande: Ett stort minne har i dag här församlat of, Swenske män, från alla landsändar. Århundraden hafwa förflutit seran en skald af Engelbrekts samtida, en af ven tidens stormän, i ett qwärde öfwer hjelten klagande utbrast: Då han hade få manliga stridt Och rygtet git öfwer werldena widt, Så fick han vet till löna: En tid han for från Örebro, Då wardt han slagen i goda tro: Så plägar man troskap röna. Men folkminnet är trofast: i dag refer fig Cus gelbrekts ärestod i medelpunkten af hand gamla höfcingadöme, nära det tempel ver hang jordiffa qwarlefwor funno sitt hwilorum. Och denna stod, ehuru skön, är dock endast ett swagt yttre tecken för om mitt hopp och min kärlek borde i detta ögonblick Ii ide wara tal. det kände jaa oc så hlef min ick