Helsingborgs-Posten – 17 oktober 1865, sida 2

rock och bentlärer samt beg halt med pliyln ocb ve nungens namuchiffer. Engelbrekt: Sssst. 3 6 gs, den dag då Engels brekts minnesstod afriit i Örebro, hare de at tive såwäl fom de passi emeclemmarte af stadens starpstytteförenina famlats om aftonen på Sollene nitetssaler för att bringa en hyllning: gärd in net af den store frihetshjelten. D:v StursenzBeter utöragte i ett warmt och genäaliskt förcorag lefwe för Engelbrekt. Dagens fosterländskt sköna betyrelse inspirerare flere andra talare att träda fram. SÅ talade 2:dre löitnanten wid ffarpffytteforpsen, alasmäjtaren Lierholm, för enighet bland skarpstyttarne, på det nationalförswaret en gång, när det gäller på fullt allwar, må wisa sig wara i lifa bög grad en lefwande sanning, som på Cngelbrekts dagar. Redaktören Kleverström talade för den swenska demofratien, hwilken äfwe en på en tid, då feodalismens spindelnät spänt fina trådar öfwer snart saget alla europciska länder, likwäl aldri böjde fin nade under olet. Rossessionaten Nå veta erinrade om, att wåra dagars Swerige ide för tjenar att kallas ett demokratiskt land förr än ständsskrankorna blifwit nedbrutna och anknöt näs gra wackra ord för wårt grannrike Danmark, som, i motsats till hwad från ett wisst håll ofta pår ståtts, just under sin sednaste demokratiska period warit inbegripet i en liflig oh mångsidig unvedling. Slutligen talade doktor Stursen-BHeder för alliansen emellan intelligensens och Handlingens män. Sljålarne ätföljdes af fosterländska sånger, utförda af skarpsiytteföreningens sångare. —— — Kommunalt. Tåsom wåra läsare sannolikt mins nad, rerogjorte wi för någon tid sedan för ett af löjtnant Gagner till drätselkammaren inlemnadt förslag till en glacis anläggande från norra hanns armen till hallarne, hwilket förslag, oaktadt den wid första påscendet ofantligt stora antäggningsfofiz naden, sades förtjena att synnerligen uppmärksammas. För renna för Helsingborgs närmaste framtid så wigs tiga fräga hafwa dock ie innewånare, synes det oss, ej wisat något lifligare intresse, och det är med nöje som wi åter blifwa i tillfälle att om densamma påminna genom nedanstående af en om rommamase wärf fat sårtjent verson iulemnade artikel. De i rensamma uttalare åsigter, som wi ej kunna dela, skola wi i ett kommande nummer söka bemöta. Artiteln lyder: Den farhåga man hyst, att den af kaptenen Fryfholm föreslagna och genom jernwägsdirektionens försorg werkställda inhägnaden af wiken för der om hamnen straxt utanför bangården ffulle, såsom redan fördämningens rigtning angaf, blifwa ifadlig för hamnen, har nu besannats. Jngeniör Carl6, fom oupphörligt, fast utan framgång pros tefterat mot denna utfollning, kan nu åberopa fat tiska bewis för fin åsigt om dess förderfliga ins flytande: under det förut den efter en nordlig eller nordwestlig storm utanför hamninloppet funs lade tången wanligen utgjorde last för tre a fyra pråmar, måste efter den sednaste nordweststormen icke mindre än femtiofyra pråmlaster uppe tagas, och inloppet uppgrundades flera fot. Det är också klart, att utanför det utan widare bes räkning utvräfta stenröset stranden mäste uppe grundas och sålunda sand och tång genom wågore nas återswall dragas tillbaka till det närbelägna hamninloppet.