Helsingborgs-Posten – 6 oktober 1865, sida 3

med hjertats angelägenheter, låt wara att de äro illusioner, går det bästa, fom erbjudes i ersättning, rörloradt, till hälften. Huru startt jag warZfången i Paulines trollkrets, blef mig klart på denna resa. Efter åtta dagars förlopp föreföll det mig, fom hade skiljsmessan från henne warat en ewighet och jag begaf mig sålunda på hemwägen. Det led mot aftonen, då jag anlände. Att jag för det återstående af dagen skulle blifwa fängslad wid familjecirkeln, war tydligt, oc få lät jag åts minstone den första blicken ströfwa till grannens. Då såg jag en ung man komma derifrån och igens fände i honom, trots den flyktiga bekantskapen, fam me person, hwilken Sewerin betecknat fom Hr. v Rotheneck. Samtalet emellan Hr. Wallrath och kretsdomaren rann mig genast i bågen. Att se dens ue unge man utträda ur denna dörr gjorde på mig ett oangenämt intryck. Om aftonen måste jag berätta om min ufflykt. Kretsdomaren och märkwärdigtwis äfwen min tysta kusin wisade sig högst intresserade för skön konst. Jag måste beskrifwa taflor, göra reda för personer, korteligen, man höll mig warm, så att jag alldeles ide sick något lägligt tilljälle att komma fram, med några frågor angående förhållandena hemma. Yundts ligen grep jag mig an: Bor här i trakten ide en familj NRohened? Jo, swarade kretsdomaren, Qwarföre få? Det förefaller mig, — så ljög jag — jom om jag någon gång hört det namnet omtalas såsom tillhörande en konstens Meecenas. Det måste wara ett misstag. Kretsdomaren teg, od) samtalet tycktes wilja gå i sönder. Då hostade borgmästarinnan och började, män! till fin swärson: D.t säges att Gustaf Rothenecd nu är mycket i huset hos YWallraths? 7SÄT? menade kreisdomaren,) och jag lyssnade med spånd uppmärksamhet.