Daumark. J rifsrårets landstings möte i Tisdags föres kom arundlagsfrågan till tredje behandling. Anz dringsförslagen, åsyftande som bekant att återföra förslaget till sin ursprungliga lydelse, sådan den war före behandlingen i folketinget, föranledde ens dast obetydlig viffusfion och antogos sedan fonfeljs presidenten biträtt rem. Sertan frågan derefter blifwit i fin helhet bragt å bane, motiverade US sing i ett temligen betyrelselöst föredrag sitt beslut att rösta emot förslaget och rådde, i öfwerensstämmelse med Andres uttalanden i förra behandlingen, att tillswitare behälla de båda författningarne. Förslaget förswarates af Clausen och Lehmann, hwilfen sednare angrep bondewännernas uppträdande unter hela författninasstriden. Ett yttrande af jer gaf finansministern anledning till ett tal, i hwilket Han wäsendtligen modifierade regeringens tidigare försätran om en obetingad solidaritet med författninge förslaget; han förklarade både att mi niftdren kunde mottaga ett annat förslag, om blott detta lemnade lifa ftor eller större garanti för de konservativa intressena, och att den kunde finna jig föranlåten att råda konnngen till att fortfarande bibehålla de twenne representativa församlingarne — en förklaring som framkallade några skarpa ord af Lehmann. Förslaget antogs slutligen med 51 röster mot 1. Förslaget har alltså wändt tillbala till folletinget i samma form. i hwilken det förre lades tinget wid sessionens början, och det fan mer säkerhet antagas, att folketinget mun ide mera än för ett par weckor sedan stall wisa sig böjdt att antaga det utan förändringar. Frågan skall får lunda efter allt utseende, sedan den ännu en gång passerat båda tingen, bli remitterad till ett gemens samt utskott. Huruwida det skall lyckas ett sådant utskott att uppställa ett förslag, som slutligen kan samla båda tingens majoriteter omkring fig, fan ännu endast wara föremål för hopp men ide för någon grundad öfwertygelse.