Helsingborgs-Posten – 6 oktober 1865, sida 2

genting annat än ett medel? Ett djupt obehag grep mig, då jag med de mina ffred ner för trappan. Jag kände, att mitt beteende i dag ide mwarit som jig bort och att det mäste hafwa wäckt ett ohehagligt uppseende. Då mi åter beträdde mår gamla boning wände fig tretsdomaren till mia: Jag har ett förslag att göra dig. 3 morgon refer jag i affärer ut på lans det några dagar; gör mig sällskap, wi komma till en wacer trakt. Då kunde du ju ocksä göraldin, utofwade utflytt till Disfebdorf. Jag genomstårade den gode kretsdomaren. Wi dröjde några ögonblick i det dagliga rummet, innan wi gingo hwar och en till sitt. Det war tydligt, att han gerna wille hafwa mig för någon tid aflägsnad från Paulines närhet. Zag unde ide före tänta houom det, men ide desto mindre förargade det mig. Trots det missmod, hwarmed jag lemnat wåra grannar, tänkte jag dock: Hwem wer hwad som emellertid föregär deruppe, och jag är långt bore ta! Men kretsdomaren borde doc ide se min swaghet, jag betwang mig och lofwade, till utseende med glädje, att göra honom sållskap. Han od hans frir upptogo det wäl och lofwade att wäcka mig wid femtiden följande morgon. Klockan war 1 på natten, men för mig war det icke att tänka på att fä sofwa. Jnom mig kokade winet,) rörelsen, oc) de meft motfatta känslor. Ån syntes det mig omöjligt att resa utan afsked från Pauline, än wille ett nymwmaknadt trots finna en tilfredsstallelse just deri. Hon borde straffas derföre att Hon missbrukat mig. Men om jag nu genom ett sädant beteende förspillde hennes gunst! O, mitt hjerta sönderslets af den wildaste kamp! Slutligen satte jag mig ner och skref några rader till henne, i hwilka jag uttalade min lifliga förhoppning att snart få återse Henne. Försi i dagningen kastade jag mig på min säng.