Helsingborgs-Posten – 29 september 1865, sida 3

Till en början frossade jag emellertid i det lyd: ligaste wagabondlif, man fan tänka fig. Mina flåg: tingar tänkte ide på att ålägga mig något twång. jag kunde gå och komma efter behag. Jag war ju här för att roa mig och hemta friffa krafter! Kretsdomarens uppmaning hade jag laat på Hhjertat och förhöll migj mycket wördnadsfullt emot borgmäftars innan, dock utan någon egentlig werkan, ty Hon förblef fall och afwisande emot mig, och tillochmed mid mina små uppmärksamheter läste jag i hennes miner endast ogillande. Hon hade frän första ögon blicket af mitt uppträdande fattat antipathi mot mig, hela mitt wåsende, hwilket hon på grund af ett bref från min moder föreställt fig annorlunda, war henne emot. Hon anfåg mig, sasom hon oc emel lanåt antydde, för en skenhelig odåga, en sådan, fom för föräldrarne spelar den fromme fonen om, id: wäl kommen på egen hand, mänder om på en an nan bog. Dylika wändningar brukade hon gerne komma fram med i familjecirkeln, likwäl utan at direkt anklaga mig. Det skulle ha warit swårt at göra henne begriplig den förwandling jag undergått Jag hade först un börjat känna att jag lefde, oc mitt hela wäsen afspeglade troget denna känsla Äfwen Sewerin war glad och liflig, men de Hade al drig tånt honom annorlunda. Dit lyckades honon ibland, då han kom på besök, att med sitt skäm framlocka ett leende på den gamla fruns ansigte Eljest war och förblef hon afmått och fordrade der diupaste respekt af hela husets personal. Jag inså snart, att: hon likwäl icke egentligen tyranniserad familjen, ehuru ingenting skedde utan hennes nå oh mmedwerkan. Emellanåt föreföll det mig, for hade Hon gerna sett, om hennes dotter uppträdt nå got mera myndigt oh bestämdt. Smwärfonen Hö hon mycket af, trots mången meningsffiljaftigh dem emellan, Han war en allwarsam, pligtroger tataktersfast man, fom ingaf henne altning. O