Staden och Provinsen. En Viihler. Z ett Stockholmsbref till Ore sundsposten från en af prof. Borgs själafränder, lita anrefattig fom mästaren men ocksä lika käck i WBiibleri, heter det i slutet: ÅJust som jag är färrig att afsluta detta redan långa bref, förnimmer jag en nyhet af ett sådant intresse, att jag ffynvar att medrela ten, äfwen med fara att foms ma för fent: Westmanlands läns titning met nemligen att berätta, att det beryktade arelscivfus lärets författare ej är någon annan än Stockholms läng lantshöfring baron Liljenerantz. Historien stall fälla dom öfwer hans lita ömkliga fom löjliga betcende, men det tillhör famtiten att göra hans onda anslag om intet, och hwarje fosterlandswän mäste spetsa fin Henna för att gissfla honom, fom han förtjenar. Först torde ret lilwäl wara släl att afbira bekräftelsen på denna nyhetHuru akmingswärdt of den sanningskäre mans nen att anse ryktet om baron Liljencrantz författa restap till tet lumpna cirluläret tarfwa beträftelse, efter att likwäl först hafwa högtitligen öimerlemnat åt historiens dom hans lifa ömkliga fom löje liga betcente och gjort honom sjelf fogelfri bland alla fosterlandswänner. Hr professoren hare dock, såwita han welat, kunnat upplysa fina läsare om, att korrespondentens starka omdöme war munst sagdt öfweriladt, vå det utsprida ryktet från början warit betrattart med misstroente af EStodholmstidz ningarne, af hwilka flera icke ens aktat növigt att omtala det, och framförallt vå tet i Söndags hitz komna numret af Wättaren rent ut förklarat historien för en lögn. J fitt gårdagsnummer uppe lyser wisserligen hr professorn få rer i förbigåens de efter Dagens Nyheter, att hv LT. ide är för: fattaren — men ten oförtjent smädade, han fom ställdes unter framtidens dom och skulle gisslas af hwarje fosterlandswän, borde ide han, frågar man, haft anfpråk på någon upprättelse? Borde man ide kunna wänta detta af en man fom prof. B., yrilfen ständigt för fin moral till torgs och tackar Sud, att han ide blifwit fom de andre, omoraliffe ffriblererna, dem han häromdagen förpassade till Hades? Jngalunda. Wilhleriets moral är en uns derlig moral, fom lyder fina egna lagar. Baron d. är fom bekant en junler. Om han och hänreljevis denna gång är oskyldig, så har han dock mid mänga anbra tillfällen förtjent och skall ganska wisst i framtiden ofta förtjena en lexa. Må han elltså behålla hwad han fått. — Se ter en bit noralisk slutkonst, fom städse spelat en stor rol i srof. B:s förtjenstfulla werksamhet.