stilleben i den fridfulla eftermiddagsstunden had någonting underbart tilltalande. Det war just ide någon iemn mark, på hwille mennislorna har sedan urminnes tider slagit ner si na bopålar, bade upp och backe ner korsade gatorna hwarandra. An förde till höger en stentrappa up i en gränd, från hwilken man kunde stiga direkt in i tredje wäniungen af de mot hufwudgatan få ftåtliga gafwelhusen; än sänkte fig en annan trappa till wenster mellan klippor och murar ner till lägre belägna stadsdelar och lemnade utsigten fri öfwer das len.