Utlandet. Den engelska pressen sysselsätter fig mycket mer brottning Victorias personlighet. Saturday Revuc önskar, att den i Coburg resta statyn öfwer prine Albert må wara ven sista; det är nu tillräckligt med sorg, det är på tiden, att drottningen nu som fordom egnar sig åt sina pligter som regent. J en korrespondens till RKöln. Zeit. för i Tisdags beter det bland annat: DÅ drottningen i går (den 8:de Sept.) anlände till Woolwich war wägen frå landstigningsplatsen till jernbanswagnen, som skulle föra henne till Windsor, på hennes uttryckliga be fallning få strängt afsperrad, att ingen kunde nal kas den på hundra steg. Officerarne mid arfenas len woro tillsagde att ide närma sig inom böf håll, civilpersoner tordes alls ide träda inom ban gårdens område, och alla arbetarne wid jernbanans werkstärer woro wid strängt straff förbjudna att lemna werkstäderna. Liksom icke redan detta warit nog, lät drottningen sedan hon stigit i wagnen, fälla ner alla förhängen för fönstren, för att betaga fina undersäter allt tillfälle till helsning. Almänheten känner jig derigenom förnärmad, få myc fet mer fom den i tidningarne läser, att drottningen ide finner dylita försigtighetsmätt nödiga i Coburg och på andra orter. Har då icke den höga damen städse i sitt land blifwit mött med kärlek och aktning? Hwarföre just i England denna fyr stematiska afstängning? Det ser nästan så ut, som om hon undwet åsynen af hwarje engelskt ansigte! Sådana uttryck fan man höra här hmars enda bag, och vet fan ide bestridas, att drottningen undergräfwer fin egen popularitet. Den 9:de September rafade i Paris ett fruks tanswärdt owäder. KL 11 på förmiddagen blef det få mörkt, att man måste tända gasen i de större butikerna. Ett skyfall, fom warade i 25 minuter, war få wåldsamt, att alla gatorna sattes under watten, och på flera ställen trängde wattnet till och med in i wagnarne. Den officiösa franska tidningen Patrie säger, att den i flera blad meddelade notisen om en franst protest emot fördraget i Gastein är orittig; den fransta regeringen har hillit fig fullkomligt pas siv, seran frågan om hertigrömenas öde, hwilkens ösning förgäfwes försöttes wid konferensen i Cons don, uteslutande togs om hand af ve båra tyska ttormagterna. Men hofwet i Tuillerierna har ide tunnat låta fina reprefentanter i utlandet fwäfwa okunnighet om hwad det tänker med afseende på den i Gastein träfjare öfwerenskommelsen. Wi tro oss weta, säger det officiösa bladet widare, att ven kejserliga regeringen betrattar denna konvention som en handling från en annan tidsalder, hwars provisorista laratter dock ingifwer förhoppning, att srågan om bertiyrömena en zång werkligen slall