4 a Hefsugdorg den 15 September. Septemberfördraget. Det är i dag jemnt ett år sedan Frankrikes och Jtaliens suveräner undertecknade den namnkunniga statshanrling, fom fått historist giltighet under namn af Septemberfördraget. Efter Cavours död har ingen politist tilldragelje inträffat, som warit of mera genomgripande wigt för Italien. Hel sadt med glädje aj alla uppriktiga wänner till det unga konnngariket med nog sans att inse, att det ännu ide på långt när war wuxet att kasta ifrån sig alliansen med Frankrike, emottogs fördraget med misstroende of det uppbrusande handlingspartiet, hwiltet i hwarje jteg af regeringen, fom ide förre diveft till målet, fåg ett fosterlandsförräderi, och med högliudd skadeglädje af det reattionära partiet, fom hoppades, dels att fördraget slulle samla Jtalieus utlänrska fiender till ett gemensamt traftigt uppträtande till förswar för ren hotare påf: westolen och dels att det skulle utså twedrägtens frö bland de rivaliserande provinserna i sjelfwa Italien. Fördraget är emellertid, som sagtt, ett är gammalt, och föga återstår, innan det är till: fullo genomfördt, men ingen enda af de mörka profetiorna har gått i fullbordan. Twertom har det werkat befästande på den inre ordningen i fos nungariket och gifwit dörshugget åt ret oberättigade anspråk på provinsielt företräde, hwiltet Vics montesarne på avund af den framstående rol te spelat i enhetsarbetet till skata för ret hela woro på wäg att tillskansa sig. Turinernes pockande egoim ogillades med en mun, i tet mellersta och förra Italien ide mindre än i te gamla provins serna af konungariket Sardinien, och de slutare med att sjelfwa blygas öfwer utbrotten af deras harm mot den dittills i Turin få populäre fommgen. J parlamentet segrade regeringen med stor pluralitet, och medlen till residensets flyttning bes wiljades utan swårighet. Hwad utlandet beträffar, har tet wisat fig, att farhägorna woro ännu mindre grundare. Napoleons politik har alltsedan freten i Ziirich gått ut på att under all möjlig stonsamhet i ret yttre få småningom isolera den romerska kurian och Ssterrike och förhindra hwarje samwerkan emellan tem mot Italien. Den första tanken wid unverrvättelfen om Septemberfördragets afslutante war hos mången den, att päfwen skulle kasta fig i Öfterrites armar och ver söta tet skyrd, fom Frankrite undandrog honom. Det tycktes ocksä till en början, fom om Österrike welat begagna situationen för att åstarkomma en antisfranffeitas liensk koalition; en allwarsam brytning emellan Frankrike och Spanien syntes oundwiklig, sedan Österrile lyckats förmå denna sernare magi till ett slags gemensam protest mot fördraget, hwarigenom de båda magterna förbundo sig till eventuella ges mensamma steg för ren bänrelse fördraget skulle wid sitt genomförande alstra faror för de latolska intressena. Men härwid stannade vet. Spanien besinnade fig få småningom på någonting bättre, och tet har nu ide blott erkänt konungariket Ita lien såsom en berättigad medlem af tet europeiska statssystemet utan står ressutom i begrepp att mer den italienska ynastien knyta en intim familje: förbinrelse. Äfwen påfwen har kommit Italien närmare under det år, fom förflutit sedan, Ecptemberfördraget slöts. Synbart missnöjd med Öjierrikes swaghet och owerksamhet, tog han sjelf mer delst ett egenhändigt bref initiativet till en förfos ting med Ztalien, och Vegezzi sändes till Rom i seciel mission. Underhandlingarne misslyckares visserligen för den gången, som bekant på grund eraf att Osterrite i sista ögonblicket lyckades samla e reaktionära krafterna i Rom till on ftormlöpse ting mot Pius IX, fom då nörgares gifwa wila, nen tenna underhandling hare doc, få miptycad en än war till sitt omerelbara resultat, fin ice inga betydelse. Det werlrsbekanta non possumus, ned hwillet ren heliga stolen under åratal enwist ftlippt hwarje försöt till förhandlingar på grunes valen af den nya sakernas orrning, war Teriges I om brutet, och sjelfwa ret sätt, varpå Pius IX s ffärrade Vegezzi, röjte hans inre öfwertygelse, I tt tråren inom fort skulle åternpptagas. Hufs ursaken är, att Rom inlätit fig i undverhaudlinj