Helsingborgs-Posten – 5 september 1865, sida 3

J den första fann han endast några mögliga pavs perslappar, hwars finstrifna bolstäfwer ej widare kunde ursliljas. — Hwad angå oss också andras Hemligheter — fade I Harcourt i det han han kastade pappersbis tarna, utan särdeles forskning, i famnen. J lådan N:o 2 funno wi ett i silkespapper wäl inlindadt fruntimmers porträtt, måladt på elfenben och infattat i en enkel guldram. — Ett rätt wackert ansigte eller Hur? — frå: gade dd Harcourt i det han wisade mig porträttet och utan widare reflektion upphängde det på en Iles dig krok bland några ftörre och mindre taflor, fom hade plats på wäggen i hand sängkammare. — Lätom oss slynda till wår allt för länge fördröjda promenad ropade han derpå bekymmerslöst, och wi gingo gatan uppåt under muntert jamfpråt och egnade icke widare en tanke åt det gamla bordet och dess mysterier. d Harcaurt war denna dag wid, om möjligt, ett lifligare och friffare lynne än wanligt och gladde fig lilt ett barn åt allt. Wi wandrade genom tuillerierna öfwer place de la concorde, stadnade än på ena, än på andra stället, för att njuta det behagliga ins trycket af dessa platser — wi hamnade på champs elysses, luft lagom för att fe dem i fin bländande belysning af riktaliga gaslågor och tjusas af dess herrliga konserter i fria luften. Dess omwäxlande nöjen winkade från alla Håll. — Der ett faffå chantant, der små theatrar, spel, karuseller och tidsfördrif af alla slag, som lemna ingen af hwad klass det wara må utan tillfälle till nöje — och detta allt i den mest tjusande oc) friska natur — ja, man måste hafwa fett 1es champs elysges för att blifwal förwissad, det werkligheten motswarar namnet så nära, som det torde wara möjligt komma er rik inbillnings drömmar. d Harcourt och jag flanerade ett par timmar