Helsingborg den 5 September. Nedanstående luriösa aktstycke, fom enligt upps gift kringsändts i lithografierare bref, har af en arelsman blifwit tillstäldt Göteborg3-Poftens re raltion. Wi meddela det fom ett suriosum, Mil: fet vet alltid förblifwer, äfwen om Ten förmodan besannas, att det ide utgått från någon avelsasios ciation, om hwars tillwaro ingen hittills wetat af, utan är helt entelt en mystifikation. TJ — — — — Det är tit. wäl kunnigt, att den sannt vidder lige lonung, fom mr bekläder Swerges uråldriga thron, under förliden rikodag lät förmå fig att för stänrerna framligga ett förjlag till natiomarepres sentationens ombildning — tet mest famhillswårliga, hwartill någon monark lånat sttt namn och sitt beskydd. Ungdomen är förhoppningarnes, icke den befin ningsfulla omtänksamhetens tid. Man eger icke rätt att fordra det en ung fonung, fom ännu föga pröfwat werlden, skall hafwa lyckats förwärfwa fig den djupa och widsträckta statsmannawishet, som först med tiden winnes i regeringsbestyrens beftymmersamma men lärorika skola. Konungen har derföre utan betänkande satt tro till fina rårgifwares enträgna försäkringar om res presentationsreformens oafwisliga nödwändighet, och de hafwa twifwelsutan icke gjort sig reda för det framlagra förslagets tendenser, än mindre för följderna af detsammas definitiva antagande. Det utarbetades i största brådska, utan all omserssfullare pröfning, af h. ex. justitiestatsministern, hwilken, äfwen ung och såsom statsman oerfaren, låtit hänföra sig och förblindas af en tlingande fras, som förekommer i den lättfärdiga politikens ordbok — tidgandvan, fom revolutionen altid. bär på läpparne, men som äfwen just derigenom förgiftas. Konungens öfriga rådgifware twekade icke att biträda detta reformförslag, bygdt på den rvifdwådliga grundwal, fom kallas: folkwälte, hwars målsman ten af demokratien förwildade och förs willade s. k. liberala tioningsprefen förklarat fig wara. Det war hwarken under öfwertygelse om reform förslagets antaglighet, eller af fruktan för vpi nionen, fom de två första stånden medgäfwo för fin vel, att detta förslag stulle hwila till grunds lagsenlig behandling wid nästkommande riksdag, utan af aktning för den ridderlige monarken, och under ven säkra förwäntan att Han i första vume met, sedan den konstgjorda opinionsstormen lagt fig, stulle klart inse de wådor, fom hota fonungas makten, om förslaget antages. Dessa begge stånd wille, med en lojalitet som förtjenar erkännande, bereda både konungen och hans rådgifware en nödig besinningstid. Representanterna för de begge stånd, hwilka af ten demokratiska tidningspressen kallas och anfpråfåfullt sjelfwe falla fig folhwalda; deossa reprefens tanter, uppkittlade af nämnde tidningspress, och med hwilken de dela samma fel: en omåttlig åtrå efter exklusiv makt — mottogo det framlagda reprefets tationsförslaget med det wildaste jubelskrän. Men inom dessa stånd, hwilka noga böra skiljas från deras exalterade riksdagsombud, hafwa redan ganska många sanna fosterlandswänner börjat inse reform förslagets rikswådliga tendenser, och derföre är det fom ibland nära 12. million manliga famhällsmedlemmar blott några tusental namn ha kunnat winnas på dessa tacksägelseadresser, fom den fielfz slapade, öfwermodiga reformfomittn in blanco utfärdat. Nidderskapet och adelns ställning till reprefentationsreformförslaget är lika klar och öppen som de hjelmar, hwilka pryda dess wapensköldar. Det förr sta ståndets oeftergifliga pligt är att wärna fomms gamakten mot demokratiens öppna och dolda revos lutionära ränkor, och dernäst att förswara fina hugstora minnen och hittills ide förwerkade, efter irorika förfäder ärfda, företrädesrättigheter. Om det än för mången riddersman, berörd af den s. k. tidsandan, kan förefalla motbjudande att medwerta till det kongl. reformförslagets förfaftans de, så bör likwisst tyngden af denna åtgärd bäras