Helsingborgs-Posten – 22 augusti 1865, sida 2

lockazl hon mar ju skyldighonom denna ersättnin, ty hon hade warit den oskyldiga orsaken till det förs sta ff ppsbrott, haust kärlek lidit. Hon hade alltid funnit någonting tilldragande hos honom; från det ögonblid, då hon trodde fig hafwa upptädt, att han hade några drag gemenfamma med Otto, hade hon warit öfwertygad om att. det bodde mycket godt hos honom, Och deesa drag kunde ide ljuga. — Annette ifict Hon först fe mid middagsbordet. Hon war till utseendet lugn, men hon kunde icke under låta att lägga märke till det wemodiga uttrycket i hennes ögon, och huru hon fökte undwika att möta hans blick. Han säg, huru fremmande det leende war, fom samtalet då och då aflockade Henne. Hon war få wacker, oc dock få lidande, att Han skulle sluile hafwa frågat, om hon war sjnk, fåmida han trott fig känna orsaken till hennes nedslagenhet. Han wisste, att Emma skriswit till henne; mäste hon då icke weta, att han warit henne otrogen, att han warit nåra deran att glömma henne? Hade ide tyttet sagt henne desamma? Han gjorde fig sjelf förebråelser öfwer sitt beteende; han nåstan fruktade at blifva ensam med henne, ty han fände hennes öppna själ; om hon än dolde fin sorg för hela mwerls den, få stalle Hon dock ide tunna dölja den för Honom. . Det hinde fig juft) att utom presten i byn — äfwen några fremmande från Köpenhamn gästade familjen denna eftermiddag. Sommaren hade ju kommit i all fin herrlighet, oc lockade hufmwudjtadens innewänare utom wallarne. Det war en till skick lje af ödet för att hindra honom från att tala förtroligt med Annette. Sällftapet fatt samladt i trädgärdsrummet, och samtalet rörde fig kring måns gahauda olikartade föremål. Nägra af gästerna har de hört ett rykte om den föruderliga händelse, som fört Edward och fröken Harms i beröring med rätts wisans handhafware. En af dem wände sig till