Helsingborgs-Posten – 22 augusti 1865, sida 2

sätt har jag förnärma Honom? Nu har han wäl odjå förgapat sig i Annette! — Men det osäser bort så snart ban kommer usanför Toldboden. — Det är få naturligt — fyra weckor på landet och en wacker flicka — hon är ju ofå få intagande! — Försummar jag henne wäl? Hon år ett tädt barn! — Eller skulle Annette — men hon är jn fästa) mid mig — i detta ögenb ick suckar hon mår hända efter mig med tärar i ögonen! — På detta sätt upefriskade han hennes bild i fina tankar, dd fällan hade den synts honom få tilldragande som nun Carls upprörande förolämpningar hade härdat honom; wäl tunde lans känna fig träffad. men? tils lika miss änd, och han Wille med wäld finna dem ita få erattjärdiga fom utbrottet Hade warir obefogadt. Han beslutade att resa ditnt ännu imorgon tidigt, de borde ide weta hwad fom föregått emel lan honom och Carl, nu ffulle han sjelj begåra Tvrs oqsningengekluterande. Den perla han warit nära att mista wille han insatta, så att werlden kunde se och beundra) den. Han fatt ännu försjunken i dessa tankar, då Möller font pi aftonen kom hem och fann honom mera upprymd än wanligt. Det war mid natt, då hang tontubernal fade honom godnatt och tände jitt ljus. . — Jag rese ut till Selströms imorgon förmiddag, a e Edwer dessförinnan.. — Jaså, har du så:t tid? Wo Horms ffly tade ut? — De flytta i morgon. — Såå! swarade Möller och gid in i sitt cgt rum. Jnnan middag påföljande dag war Edward hos kommendörens. Julie tog emot honom med glärje, jon fåg i honom den engel, som skulle äterföra fris den i all den fö wirring, fom dolde fig under en ugn yta. Hon kände en inre tillfredsställelse öfwer nedwetandet att hafwa handlat för att frälsa hans