Helsingborgs-Posten – 11 augusti 1865, sida 3

bäftighet, det må då wara från balen — de hafwa ej fett hwarandra hwarken förr eller sedan. Och derpå började han sjungande gå upp nå ned på golimet. Det war emellan påsk oh pingst, fom en passionsconcert gafs i Wärfrukyrkan och Edward hade gått på den tillsammans med doktor Möller. Han hade under concerten redan länge gifwit akt på Emma, fom war sällskap med fin fader, men han satt så längt ifrån, att han icke kunde kommma till dem. Deremot fängslade hon beständigt hans ögon och Möller, som märkte den riktning, dessa togo, upptäckte snart det föremål, fom få Helt och Håller drog hans uppmärksamhet från mufiten, De sista accorderna dogo bort i de höga hwalfwen och pus bliken strömmade ut. Edward ansträngde fig att komma bort till det jtälle, fom få länge warit målet för hans ögonkast och Möller följde honom; men han war ännu ide funnen dit, då han såg Emma och konferensrådet förswinna i utgången. Han ffyndade efter dem, men då han fom ut mar der en sadan samling af menniskor och wagnar, och då ett ymnigt ösregn hade inträffat war utsigten alldeles sörhindrad af paraplyer och damhattar. Han wänsde om igen och upptädte nu i kyrkan just mid dörren Emma och hennes far i samtal med några herrar och damer; rundt om stod en mängd folt, som wäntade på fina Magnar eller på uppehålss wåder. Edward helsade på konferensrädet och Hane sällstap. — (Forts.)