Helsingborgs-Posten – 21 juli 1865, sida 2

Theater. Hrr Lindmark och Bäckgren gåfwo i går sitt första spektakel härftäres under ftort bifall från en ide mycket talrit publik. Det wisade fig, att de loford detta theatersällskap erhållit på alla orter, der det uppträdt, warit wälsörtjenta. En fläft af friskhet och liflighet genomgår dess spel och werkar få mycket mer wälgörande på åskådaren, som tessa egenskaper wisst ide i allmänhet lunna skrifwas på den swenska landsortstheaterns meritlista. J ven första pjesen NRofa och Rosita förnyate mången en gammal bekantskap från Köpenhamns kongl. theater; om den ide precist wunnit på bearbetningen, få fan man dock ide med rätta påstå, att den är misslyckad. Bland de spelande nämna mi i främsta rummet fru Fehrnström, fom på ett ganska tillfredsställande fatt lyckades lösa den ingalunda lätta uppgiften att sannt och naturligt återgifwa Rositas rol. Få äro wäl de stötestenar, mot hwilka en skådespelerska oftare strandar, än framställningen af en ung, naiv, barnsligt pikant qwinna; ingenting förleder lättare till konstlade öfwerdrifter, och man bör derföre hålla fru Fehrus ström räkning för att hon med säker fonjtnärsins stinkt wisste att undwika stötestenen. Hr Bäckgren är af gammalt känd för sceniskt lugn och routine, och han förnekade ej heller dessa egenskaper wid återgifwandet af grosshandlaren Ståls rol, om det också måste medgifwas, att något mera karatteristiskt fon skapas af denna rol. Äfwen de öfriga fpe lande förtjena att rosas för ven säkerhet och ledig: het de ådagalade. En anmärkning ffulle wi dock wilja tillåta of mot den ene af älskarne, hr Rahm: han få godt fom förstörde hela den eljeft wackra effetten af dialogen emellan Rosa och Ludwig. Nstarefacket, wi merdgifwa det gerna, är till fin nas tur något odiöst, men i denna älskarerol förefanns