Helsingborgs-Posten – 18 juli 1865, sida 3

lDU ssststt Dergen nyligen bejraltat DET bergen sista fregattsteppet Norge för att afgå till samm plats med en tredje laddning af litnande innehåll Bref från Engelholm. Serwanliga urfätter m. m. — Skarpskyttar o d. — Bantinrättningar och penningwäsendet. — Danielslund. — Wåra nöjen. — Wälgörenhet — Hwilodagen. — Petoralier. — Punkt. — Et litet poststriptum. Laxarnes stad d. 13 Juli 1865. Min herre! Man säger ju, att intet nytt ster under solen Detta må få wara, men hwad jag med fulltomlig wisshet wet är, att något nytt högst fällan till drager fig i Engelholm, och må denna orifputabla sanning, detta oomtullrunteliga axiom, i förening med ert kända öfwerseende och edert bepröfwade tålamod, för mig utgöra tillräcklig ursäkt för mitt dröjsmål att låta höra af mig. Och efter denna jag hoppas ni ertänner det — högst wiltaliga introduttion, öfwergå wi med er tillåtelse till hwad litet, man kan plocka ihop från wär ort. Engelholms och kringliggande socknars friwilliga ffarpjfytteforps är benämningen på den lilla fri garstam — circa 100 man — fom en och annan Söndagsmorgon låter ftarens wid sådant ljud ännu owana inwånare höra trummans hwirflar. Den företager äfwen små utflygter, har egen, ganska lofwande, musittorps, fom till och med redan börjat offentligen uppträda i koncerter, wid baler och i det gröna, famt wisar i allmänhet nit för fina sjelftagna förpligtelser. En egendomlighet företer sig dock wid sjelfwa korpsens sammansättning, i det nästan ingen af stadens bofaste medborgare deri äro medlem mar, utan utgöras tessa nära nog utes slutande af s. t. löshäftar eller sådana fom endast en längre eller fortare tid wistas här. Man har wisferligen på fenare tider hört omtalas, att några mer eller mindre framftående individer inom kommunen stulle träda in i krigarledet, men man hyser en ganska grundad farhåga att det tommer att stanna wid löftet eller att man på fin höjd staffar fig uniform eller blir passiv. Swenftarne äro ett trögt flägte. — Jnnan jag lemnar wåra fosterlandsförswaxare, begagnar jag tilljället att beriftiga en af Orefunds-Poftens Engelholmskorrespondents felaktiga uppgifter. Det omnämndes för en tid jevan i sagre blad, att handtwverkåfjöreningen härstädes till skarpskyttetorpsen skäntt en jumma — jag tror den sades uppgå till 1,200 ror; detta är oriktigt och saknar all grund, ehuru korpsen och särdeles dess musitafdelning skulle wara mycket hjelpta med och äro i stort behof af en får dan liten handtryckning. — En af wärt samhälles mest anlitade kommunalmän, herr färgerifabrikör Lindequist, är de martialiska gossarnes kompanichef, bofhällaren Elof Dyberg och sängläraren Kruhsberg torporaler för starens afrelning. Dåliga tider, ondt om pengar, allt det der känna wi till, men det fer nu ut, som skulle wi ej behöfwa sakna mynt i Engelholm, för så widt man nemligen har antaglig säterhet att ställa för sig, ithy att på en jemförelsewis ytterst fort tid wi fått of ide mindre än tre bankinrättningar ifrån att förut hafwa haft ingen. Först fingo wi sparbank, som flitigt anlitas både genom insättningar och låntagningar, den 4 dennes öppnades Christianstads afdelningsbant och om några dagar ha wi äfwen en Ystadsbank i ordning. Kom få och fig, att här ide finnes utwägar att få penningar. Åtminstone hoppas wi, att Helsingborg häranefter ej stall bli så öfwerswämmadt af lines iöfande Engelholmare och def Perioikoi. som hits tills warit fallet. Ste of, som wi tro! Wi hafwa inom stadens område en nybildad stogsstola, tallad Danielslund, wid hwillen allmogens söner underwisas i en del ämnen och beredas säsom stogwattareämnen till statens tjenst. Wid denna inrättning är såsom lärare anställd en man, m — — — — w —