Helsingborgs-Posten – 14 juli 1865, sida 3

förderfvas af en främmande, som man icke tycker om. Möller förderfvade alldeles den trelliga scenen, han förde en obehaglig kall luft in med sig och skrynklado till på köpet en af Annettes styfva ärmar. Herre Gud, hvad det är ledsamt att han skall komma så tidigt, hviskade Annette till Julie, jag går sannerligen ut efter ljus, ty jag kan icke ue härda att vara i mörkret med den menniskan.4 Hon sprang hastigt ut och vände snart tillbaka med tjenaren och ljusen. Klockan var sju, Edvard var kommen och man kunde nu snart vänta de främmande. Det varade heller icke länge förrän två vagnar på en gång rullade in på gården; Edvard försvann, kommendören och Julie fingo brådt med att tända ljusen i salen, Annette gick ut för att emottaga de främmande, Det varade länge och väl innan de fingo reskläderna hängaa ifrån sig och de första helsningarna voro öfverståndna. Ändtligen trädde de in och då alla välkoms tscenerna voro slut, togo fruarna plats i soffan, medan de yngre damerna satte sig i en tit krets omkring thebordet. Fastän en stor del närmare oller sjermare hörde till samma familj, var tonen dock mera stel än förtrolig, hvartill grunden naturligtvis tille Största delen låg deri, att kommendören och hans döttrar hade haft så ringa tillfälle att studera konsten att underhålla sina gäster. Det är heller icke allom gifvet att kunna leda dessa olikartade, ja nistan fiendliga krafter till ett gemensamt mål, och sker icke detta, så går det som det gick här — sällskapet upplöser sig i sina enkla beståndsdelar. Enhvar af de unga damerna söker att få sina väninnor till grannar och sysselsätter sig uteslutande med dessa. Herrarne gruppera sig i krokarne och konversera i den vanliga hviskande tonen, medan de med större eller mindre framgång försöka sig i att lösa den besvärlig. uppgiften att dricka the och på samma gång stå med hatten i handen. (Forts.)