Johan Henrik Thomander. (Efter AÅ. B.) Johan Henrik Thomander fördes i Fjelkinge den 6 Juni 1798. Hans fader war vice pastorn A. y. Pisarsti, härstammanre från en polsk adlig ätt; nen då detta namn hade en alltför utländsk klang, tapade han fig ett eget. Hans fader efterlemnade it honom intet; icke en gång hans namn tog han i arf. 1812 blef han student i Lund; men redan essförinnan hare den fjortonårige ynglingen strif vit prerikningar till fin fromma moders glädje och fomedier till hennes sorg. Hans medellöspet tillstarre Honom blott ett års wiftande wid akademien. Han måste föra fig plats säsom informator; men han hade dock under sitt wistande i Lund förwärfwat fia så mycket förteos ute, att han 1815, wid 17 ärs ålter, erhöll förs orduande att förestå ett kollegat wid Carlshamns ärdomsskola, från hwillen Han fjelf tre är förut hare utgått. År 1817 återwände han till Lund, dock ide för att taga magistergraden; men för fin utomordentliga flit och beläsenhet fom han snart i stort anseende; ja, en professor gjorde en gång ett twärt afbrott i fin föreläsning, när Thomander fom in, och sade, att mr mäfte han inrätta fin föreläsning, annorlunda, sedan han fätt en lärd åhörare. År 1821 prestwigres han såsom predikant wid Garlohamns tastell, och war under flera år privatlärare hos hrr Winberg och Meyer i Carlshamn samt sednare hos grefwe Trolle Wadtz meister, under hwilien tid han med ifwer fortsatte fina eftetista och teslogiska studier. År 1825 börs jade han fina öfwersättningar af Shakspeare, som gåfwo honom ett stort namn såsom öfwersättare, ytterligare befästadt genom öfwersättningarne af Åristofanes Molnen, Byrons Manfred, Prus rentins satinska dikter, Voltaires Brutus m. fl. Härtill kommer hans 1835 utgifna, i flera hänfes enten utmärkta öfwersättning af Nya Testamentet. År 1826 kallares han, ehuru ogradunerad, såsom docent, till Lunds universitet, för att inom teolos giska fakulteten Hålla exegetiska föreläsningar. J förening med Renterdahl började han 1828 utgifwandet af Theologiff Qwartalskrift. Denna utkom under åren 1828—32 och i ny följd 1836—40, inalles fyratio band. Blef 1831 c. o. adjunkt i teologien och 1833 profesfor i pas storalteologien. Wid resormationsfesten 1536 mar han en af de fem utländska rteologer och Ten ende fwensle, fom Köpenhamns univerfitet tillställde hes derstiplom såsom teologie doktor. Blef 1535 merz tem of fomiten för uppgörande af förslag till ans ordningar i Swerges kyrkoförfattning och utarbes tate i tema egenfkap ett fullständigt förslag till kyrkoortning. 1817 utbytte han professionen i pastoralteologien mot den i togmatiken. Redan 1829 utgaf han Predikningar och natts wardstal och fevermera har han på olika tider utgifwit andra predikningar och ett stort antal tillsällighetstal. Han war en Maud nyfterhetsföres ningarnes werksammaste och talentfnllaste fimpar. Stiftade 1838 Centralföreningen för Lunds stift och utgaf samma år sitt Förswar sör nytterhetssällskaperna. År 1840 inträrde Thomander såsom ledamot för vunds stift wid riksdagen, der han sedermera mid alla rifstagar under de båda följande årtiondena representerade stistet. Redan från början fick han tillfälle att uttala sina äsigter i fråga om reform af wårt representationssätt, och särskildt erinrar man fig det tal, fom han Höll wid en på riddare huset af medlemmar af alla stånden hållen fonfez rens, hwiltet på fin tid wäckte få stort uppseende och med ens gaf honom en hög rang säsom polis tiff talare. Redan från de skandinariska rörelferz nas början uttalade han fig warmt för en näirs mare anflutning mellan de tre nortiska rikena. Så Höll han mid vet första stora studenttåget till Ups sala på den festlighet fom för studenterna gafs på Stockholms börs ett af humor flödande tal, deri bland annat förekom de sedermera så ofta citerade orten: WE ha länge nog deklinerat; det fan nu wara hög tid att wi börja lära of konjugera.