Då lärowerken hittills fått mottaga unga lärare, fom ofta ide wunnit någon praktisk erfarenhet, more det en lycklig och helsosam förändring, att någon tids utöfning af lärarekallet blifwit såsom wilkor för erhållanre af anställning såsom lärare föreskrifwen. Åfwen de unge män, som önskade bilda fig till lärare, hare stundom sjelfwe beklagat hristen på tillfälle att genom praktisköfning pröfwa eller utweckla sina anlag. Mot det un gifna stargandet i detta hänscende stulle kunna inwändas, att, rå en oerfsaren lärare unter profåret tirtals skulle intaga ren ordinarie lärarens plats, underwisningen lunte komma att teraf liva. Faran häraf wore dock ide att frutta för, enär lärarelandidaten på fin höjd åtta timmar i medan stulle underwisa och retta borre sle iolita I ämnen inom ett par eller tre tlasfer famt i ret tors eller annan erfaren lärares närwaro. Deje ntom borte tanditaten unter början of profäret hufwursalligen afhöra de äldre lärarnes undermiss I ning samt först småningom börja att sjelf mer och mer ligga hand mid underwisningen. ; Cn annan betänklighet wore den, att medellöse ynglingar kanste genom ven tirtsförlust och ven foftnad, profåret medförde, afskräcktes från att egna fig åt lärarckallet. För att afhjelpa denna swärighet hoppades man, att något understöd kunde beredas i lofwande lärarckandidater. Rettors åliggante med afseende på lirarefandidaten borde beftå reri, att han med uppmärffambet följte hans första försöt och enskilt metdelade honom nöt iga råd och anwisningar. Olika sätt att rerwir gå tillväga nppgåfwos och förordnades. On tednings-öfningarne. En ny plan för tessa war uppgjord och medres lares mötet för inhemtanre af dess yttrande. Cuz ligt tenna plan stulle frihanrsteckning öfwas aft lärjungarne i te 4 nedre llasserna 2 timmar hwarje wecka. 3 re öfre tlasserna skulle detta läreämne innefatta bäte fribandes och geometrisk teckning. Sijom ledning Mulle begagnas tels företeckning af läraren på stora swarta taflan, tels förNiggsplancher, tels moreller af gips eller trä. Planen befanns i fina grundtrag ändamålsenlig. vikwäl anmärktes, att om Mid tedningsöfningarne I det blejwe nödwändigt att kombinera olita ilasser, sårant alltid borde ske med mycken warsamhet, på tet ändamålet med öfningarne ej måtte i någon mån förfelas. Då detta läroämne egde stor betys relse fäwäl för utbiltning af ren estetiska smaten I fom för det industriella lifwet, beklagades, att ret i anseenre till bristen på fullt dugliga lärare, järs slilda ritsalar och tillräcklig materiel icke ännu ins tagit den ställning inom lärowerket det med rätta tilltomme — ett förhällande, hwari man tock bop pares och motfåge snar förbättring. Om untermwisning i fång och musik. Afwen för denna underwidning war ett program uppgjordt och meddelades mötet. Mot detsamma anmärttes hufwudsakligen, att vet stulle wara för underwisningen i sång mycket hinderligt, om den ordnades efter läsklasser, få att i hwarje lästlass för sig finge fin säångöfning. Börs i relningen måfte ste efter olita fallenhet och fram sleg i ämnet — en anordning, som äfwen från ett och annat håll påyrlats med afseende på tecfningsI öfningarne, ehuru den derwid ansägs jemförelsewis mindre nödwändig. Stor uppmärlsamhet borde egnas deråt, att ynglingar, fom antingen befinna fig nära eller och res I dan inträdt i målbrottet, blefwe från fångöfnins garne afhållne, helst de derigenom kunde ådraga fig sängröstens förlust. Under den tiv, då ynglingen wore i målbrottet, kunde han stället erhälla an non underwiening, fom bidroge till hans mufifalii ffa utbildning, fåfom i tonträffning, andhemtning, riftigt uttal, musitens theoretifla grunder o. s. w. )Ynglingarnes öswande på bleckinstrumenter stulle, ifall det ens borte förekomma, ffe med stor mars; samhet, enär den dermed förenade ansträngningen lunde för ej fullt utbildare bröst och tungor, ifynnerhet unter målbrottstiden lätt blifwa farlig. I Hellre borde te öfwas på violin eller fortepiano. Sammar-orglar wid lerningen af choralsång wore nyttiga, dock borde sångarne äfwen öfwas, att utan tillhjelp af instrument hålla tonen. Om lärowerkens bibliotheter. DÅ boksamlingarne ide ännu wid alla lärowerk erhållit särstilt aflönade föreständare, yttrades öns stkan, att arwode åt bibliothelarier måtte öfwerallt redas, enär rettorerne swårligen kunde egna tills räcklig mård åt bibliothekena eller hafwa tid att hålla dem öppna för allmänheten. Der bibliothetena egre större tillgångar, såsom i flera af te gamla stiftsstäterna worc förhållandet, borde framför allt såwäl swenska som utländska läroboks-litteraturens bästa alster, till lärares och lärjungars tjenst wara att tillgå. Likaså påpeiates nyttan of anläggning af lärjungesbibliothefer, innehållande lättare lecture i historia, naturfunnig: bet, modermålets litteratur o. s. w. Om de etonomiska angelägenheterna. Med afscende på dessas allt mer tilltagande IAN Aarh Nor monlias instötolso Dovas Hosåviando