Helsingborgs-Posten – 30 juni 1865, sida 3

kriget underhållas på statens bekostnad. På sina spatserfärder såg han de vackra skogarno nedhuggas sör att lemna plats åt torternas bröstvärn och glacier, och gick han ett par steg längre bort, så kom han in på en kyrkogård, der tiotusende, ännu helt friska srasvar voro uppkastade i långa rader. Jag har sett denna de dödas stad, som ligger midt inne i skogarne, med sina långa parallela alleer och sina tiotusende grafkors, alla lika och försedda med inskrift öfver namnet på en fallen soldat. När man går igenom de oändliga gatorna i denna de dödas stad, hvilkas onformighet har något förfärande med sig, får man intrycket af att bevista en revue. Dessa soldater, som nu hvila i det tysta, hade Lincoln engång sett unga, kraftiga ochlefnadsfriska! Hans landtliga boningeplat var icke alltid stedad för alarmeringar; Breckenridges kavalleri vågade sig en gång ända fram till de närmaste forterna, och Lincoln såg från sitt fönster sin vän Blairs hus i lågor. På ett bösshålls afstånd från hans landställe ligger ett hus, som tfllhör en af Söderns anhängare, och denne gaf i början af kriget signaler till fienden. Förrädaren blef gripen och kastad i fängelse; men Lincoln lät honom komma på fri fot igen. Hvart han än vände sina blickar, erinrades han om kriget; stjernbaneret vajade öfver de röda linierna, hvilkas vinklar nu vanprydde de hänförande höjderna i trakten af Washington, svarta kanoner hvilade öfverallt på sina lavetter, kanonbåtar, ångskepp och transportlartyg seglade oafbrutet upp och ned på Potomac. På sin väg emellan ÅMeridian Hill och dot hvita huset kom han öfver en ofruktbar, nu helt och bållet öde slätt, der man icke såg annat än oerhörda lazarettsbyggnader af trä, hvilka i all kast blifvit äppförda under kriget. Han lefde så att säga i ett läger; han mötte öfverallt uniformer, ryttare i galopp, detachementoc under mareck, generaler till häst, ledsagade af deras