Helsingborgs-Posten – 30 juni 1865, sida 3

— — — ——77 som utgjorde framsidan. Man kan väl förstå, att jag egnade min uppmärksamhet mera åt Lincoln än åt Kung Lear. Lincoln deremot hörde uppmärksamt på, oaktadt han kunde hela tragedien utantill, och följde med intresse alla dess vexlingar; blott under mellanakterna talade hao med Sumner och mig. Hans nästäldste son, en gosse på 11 år. satt hos honom; Lincoln tryckte honom nästan hela tiden upp till sig och lade ofta barnets leende eller förvånade ansigte mor sitt breda bröst (j05senotäliga frågor besvarade han med det största tålamod. Flera af L 2. häntydningar på de 8orger, som tynga ett fadershjertat bragte liksom en sky att fara öfver presidentens panna; ty han bade i det hvita huset mistat ett hel: ungt barn och aldrig kunnat glömma detsamma. Uader andra omständigheter skulle jag hafva omnämnt dessa personliga erinringar endast i samtal med mina vänner: men nu har hvarje bisak intresse, då det ju var på detta samma ställe, på hvilket jag den dagen såg honom omgifven al sin slägt, som deane saktmodege man, som var vekare än en qvinna och tillitsfull som ett barn, öfverrumplades af döden, töll för att aldrig mera resa sig. som ett ädelt offer för en ädel sak. Lincoln gagnade till och med genom sin did Unionens sak, som allareslan förut hade honom att tacka för så mycket; ty det gifve, rörelser så mäktiga, att de förmå att förena alla till ett, att lysia folke:s sinne, bringa de missnöjda till att afstå från sitt motstånd och kasta liksom en glömskans slöja öfver det forflutna, i det från detta ögonblick finnes blott en vilj . Man bör derföre ej alitför mycket beklaga de förenta staterna som nation, derföre att de mistat den anförare, till hvilken de satte sin lit. Han skall fortfara att bo i det hvita huset som osynlig president och under en Jång framtid framtid vara folkete vägledare. För öfrigt är det egendomligt för de fria re