Helsingborgs-Posten – 27 juni 1865, sida 2

annons. Silbodalsmalet. Dagligt Allehandas referent wid ransakningen den 20:re dennes med kyfoherden Lindbäck skildrar uppträcet på följande sätt: Lindbäck hade redan kl. 4 på måndags morgon lemnat Cavljtads fängelse, på det ei fall måtte samla sig mio hans afresa, liksom det wid hms äterkomst från tinget i Län gelanda gick oh mins tate på honom till kl. 1 på natten, lika ifcigt jom om tungen skulle tomma, men han öcdrog då deras wäntan och fom först frampå morgonen. Hm ätföljres på denna resa till Trubdy endast af förste waftmästaren mid cellfängelset och fänz ewaldigern Nygren samt åtte i sin egen wagn med gemalbdis gerns hästar Hela wägen. Han war utan alla flags bojor och blef på tet artigafte bemött och uppassad af fina följeslagare få wäl på bortse fom hems färten. Referenten träffade Vinobid kl. 4 måne dags e. m. på halfwa wägen mellan Carlitad och tingsstället. Han stod då på landswängen mid sitt åfdon, fom höll helt nära en bro, fon går öfwer den wackra Byelfwen. Han böjde sitt hufwud in i wagnen och tycktes ej wilja blifwa observerad. Wid hans sida stod wattmästaren, framför hästarne fånggewaldigern, och hade man ej wetat i hwad irende de reste, få skulle man trott att vet war en förlustelseresa. Jntet antydde att man här hade för fig en sånge, anklagad för de gröfsta brott, som wårt lands brottmälshistoria torde hafwa att omtala, och fom un war stadd på resa till tinget. Rejerenten fann vet i högz grad besynnerligt att weterbörande tilläta en ransakningsfånge, och dertill af den art fom Lindbäck, att färdas omkring 9 mil under få enkel berwakning fom nu war förs hållancet. Han må wara prest eller ej, lagen är lika sör alla, och man kan wara fullt förwissad att en annan, längt mindre brottslig, ej blifwit behandlad med samma hofsamhet. Hade Lindbäck ämnat förkorta sitt lif. så hade han, förmodar jag, under denna långa resa (ty han fom ej till Trubby förr än kl. 1 tisdags morgon; således hade han rest i 21 timmar), flera gånger haft tillfälle dertill. Fastän allmogen på landet ej wisste mid hwilken tid Lindbäck skulle färdas från Carl stad till Trubby, såg man under dagens lopp vf wer allt smärre grupper afwatta hans ankomst. Hos några war nyfienheten rådande, hos andra försporde mun ett wisst medlidande, oc mun bar swårt att fatta folkets egentliga äsizt om Lindbä k. Det säkra är emellertid att det fruttar honom och endast derför will blifwa honom qwitt. I fonnerhet torde detta wara förhållandet med hans för: samlingsboar, fom äro hårdnackade och styfsinta menniskor, fom Lindbäck welat förbättra, fastän hand förbättringsmetod ej ledt till det äsyftare ändamålet, utan endast alstrat hat, bitterhet och owilja. Tinget började fl. I på morgonen. Först före dregs protofollet för den 31 Maj mid Lån gelanda gästgifwaregård jemte det af Swen hofrätt för vice härarshöstingen Gustaf Holm utfärdare före ordnande att leda denna ransakning. Nämnden bestod af 7 ledamöter. Länsmannen Liden funges rade såsom allmän åklagare. Dessutom woro när warande hr landshöfding Etström och fonfiftorieombudet prosten Swensson. Kl. half 10 infördes kyrkoherden Lindbäck. Han helsade mid sitt ine träde ödmjult på domstolen och tingsförsamlingen. Sedan han intagit fin plats förde han handen nå gra gånger öfwer pannan och ordnade fitt hår. Derefter stödde han sig med wenstra handen mot ett bord och med den högra mot en af nämndes männens stolar. Han tycktes wara i hög grad matt. L., fom är 62 år gammal, har ett diftingueradt utfeende, hög, bakåtlutad panna, krokig, spetsig näsa med stora näsborrar, gråspränadt, wäl uppkammadt här, små grå polisonger, buskiga ögonbryn, tunna läppar och en spetsij haka. Han öppnar fällan fina ögon, men när han det gör, läser man i dem ironi, förakt och sjel fbelåtenhet. Han nyttjar glasögon, hwilket ännu mera hindrar att fe hans blick. Hans utseende i allmänhet ins gifwer en wiss känslaruf afsky. Wid förhöret war han klädd i swarta byxor, swart öfwerrock, fom han hade tillknäppt ända upp till halsen, kring hwilken han bar swart halsduk och höga löskragar. Han hade äfwen galoscher och behöll alltsammans på sig hela tiden, oaktadt den pinsammaste wärme rådde i den trånga, låga, provisionelt inredda tingssalen, fom mar fullpackad af menniskor. Anda ut i förstugan hade allmogen skockat fig och wid alla fönster såg man ansigten, fom sökte uppfånga något af hwad fom försiggick derinne. Härefter uppläste domaren den af Lindbäck inför landshöfdinge-embetet i Carlstad afaifna befännel: sen jemte vet wid förhöret förda protokoll. Under uppläsandet af bekännelsen hostare L. tungt några gånger och begärde emellanåt watten. Hans hand darrate när han förde glaset till munnen, men för öfrigt förråddes ej ven minsta rörelse hos honom eller förändrades en min i hans ansigte. Referatet öfwer ransakningen är för långt att här funna intaaas Lindläck widhöll sin skriftliga