gnenheter, och han war derföre fot neg att öfver: läta hela tet tiplomatisla arbetet at Sewart, fom bättre än någon annan war i ständ att häfta de förenta staternas rättigheter och wärdtighet, utan att inweckla vem i strid mer utlantet. Endast i en enda punkt hade hade han träffat en bestämd Evers enstommelse med honom — han wille, att hans land så länge vet war sönderslitet af af inbördege triget med alla berertiaa medel stulle slonas från ett krig med de europeista magterna. Ehuru många gånger utmanar, underlät han aldrig att begagna det wänstapliga, mest försigtiaa språl mot tessa nsde y Fåsom medborgare i ve westliga staterna tände han fig emellertid icke frestar, att hancla ans norlunta, emedan han långt ifrän blef så retad öfwer Curopas omröme ech kritik, som inuemwåänar: ue i de wid Atlantiska oceanen belägna staterna. Det enformiga lugn, hwarmed han uttalade sig, has de i sjelfwå wertet någon grund i lilgiltighet tan hända till och med i en tänsla, som gränsade till ringaltnina. Det amerikanska folket ägde Hela hans kärlet och wördnad. Han betraktade sig såsom nationens befullmättige och giorde ingen fordran på att leda eller motstå den, men blott wille gå band i hand med tensamma. Han hare en utmärkt förmåga att leda statsmännen, som stundom woro naiva nog att tro, att de hade honom i sina häncer. Han hade en fast tro på sitt folks tlothet, sunta för: stånd, med och oegennvtta (Forts.)