Helsingborgs-Posten – 23 juni 1865, sida 2

kraftig karakter, fom war få sträng emot fig sjelf och hela sitt lif igenom hade inandats frihetens luft under demofratiens strider. Oaktadt Lincoln hade ett så högsinnadt tänkesätt och ide sällan höjde fig öfwer den allmänna poli: tilens bekraktelser, fanns det dock ingenting dottrinärt hos honom. Han hade fått sin uppfostran i erfarenhetens stränga skola, och erfarenheten fort for alltid att wara hans wägwisare. Hun affekterade ide ett oböjligt resonnement och ansåg detuns der fin mwärdighet att taga fin tillflykt till tomma formler för att uttrycka fin wilja. Som en man of folfet tänkte han, att man ide värdar ett folk till trots för vet sjelft. DÅ han fom till magten, fare han: Jag will taga maskineriet, sådant det är, och sätta vet i gång. Med afscende på frå gan om slafweriet har man fett hur han skiftade språt och så smånigom gaf wita för nödmwändighes tens tryck. J början höll han endast på, att uf: weriets inhitution ide fick utmivgas till nya terriz torier; lägre fram uttalade han fig förjt för, att emancipationen skulle genomföras gradwis, derefter fordrade han, att den skulle ske straxt, och sälunda fom han omfiver, efter två års borgerligt krig, till ett afgörande beslut — med ett pemdrag befriade han 3 millioner menniskor och twekade icke att taga steget — hans sista — vent ut genem att uppmas na nationen till att förändra fin grmdlag för att återställa enhet och harmoni emelan Ingar och ferer. Frågan om reorganisationen eller, såsom det hes ter i de förenta staterna, refonitruringen uf de sytstater, fom blifwit återeröfrade med unic iens wapen, hade från stridens början werit ett stän digt föremål för Lincolns tankar. Jck heller i detta afseende kan man säga, att han földe ett fust 1Yz stem. Det war honom alltid emot, att sydssaterna