Helsingborgs-Posten – 26 maj 1865, sida 3

ster. De romerska stalsmännen sakna tillstymmelse till praktiskt förnuft, och det är Aldeleicke möjligt att samtala med dem om politiska ting. Mänga af dem kunna fora en snillrik och intressant konversation och utmärka sig genom framstående egenskaper. Men man känner dock, att okunnighet, passioner och fördomar upprest! en skiljemur emellan dem och den verkliga verlden. Persigny är osvertygad om, att Italien i alla afseenden vet att uppskatta alliansen med Frankrike. De skola derfore utföra septembertraktaten efter bokstafven och de hafva redan nu uppgifvit Rom, om man undantager en förhoppning, som många af dem hysa. De tro och hoppas, att den pasliga regeringen skall visa sig oduglig alt organisera ett fornuftigt system 1 Rom och öfriga delar af Kyrkostaten, och att denna oduglighet skall förmå Frankrike att ofvergifva sitt verk såsom outförbart. Persigny tror, att det skulle blifva lättare att upprätthålla den verldsliga magten, om päfven lemnar från sig sina återstående besittningar: utom Rom, ju han ser hari den enda mojligheten för, att pafven skall kunna forttarande vara en verlädslig förste, liksom Italiens enhet äfven derigenom skulle beframjas. Men äfven i detta fall vore det ett stort misstag alt tro, alt saken skulle gå af sig sjelf, ty det tjenar till ingenting alt gora sig illusioner om stämningen i Rom. Förhållandena i Rom äro af den beskaffenbet, att om våra trupper i morgon dag utrymde Kyrkostaten skulle ännu samma dag en revolution utbryta. Hela befolkningen — adeln, borgerskapet och allmogen — skulle resa sig som en man för att gora ett slut på den päsliga regeringen. När en sådan revolution kommer till stånd, och den har långe varit fast beslutad i allas tankar, liksom man förut anordnat huruledes den i enskiltheter skall utföras, skall man icke blifva vittne till gatustrider och vordningar; ty nägot motstånd skall icke ega rum.? Den af Persigny soreslagna lösningen går ut på, att Rom skall tillhora Påfven, men att Romarne skola ega ratt all vara Italienare, och han forsakrar, att de påfliga embetsmannen i sjelfva verket icke aro ogyvsamt stämda mot ett sådant arrangement; men de våga icke fram dermed, då de stå under det nämnda partiets inflytande. Deita parti skall emellertid icke uppnå sitt mål, ty till och med om påfven lemnar Rom, skall man der genomfora hvad Persigny foreslår. Af den franska budgeten framgår, att occupationsarmeen i Rom för oarvarande blott består af 13,000 man och 4,200 hästar. Den för det löpande året äskade bevillning är derföre 3 millioner francs mindre än för 1864. ct Ve ter