Helsingborgs-Posten – 26 maj 1865, sida 3

ämnen af alla, slag. För att göra olydan full ständig uppkom en mocket stark form, fom följde på den lugna morgonen och fpridde elden öfwerallt i fladen, Watien, jord och eld syntes sålunda hafwa fam manfwuric fig att fullborda den olydliga stadens undergång. Bland ruinerna, på öppna platser och på de få gator, fom blifwit stående såg man mån od awinnor sammanpackade, spöklika, blefa, wan. stälda, balft döda af förfäran. De sökte bana fig wäg utåt landet, några medtagande hwad de hade kärast, andra knappt iständ att släpa fram. fig fielfwa; nåstan alla kallade med en af förnviflan och skräck qwäfd röst på fina kära, fom ide stdo attfinna. En sader, eu moder, barn makar kallade och sökte förgäfwes hwarandza. De sjuka qwäfdes i fina fångar eller förtärdes uf lågorna. Några, uts om sig af förtwiflan weta icke hwad de skola taga sig före, de kasta sig ned till jorden liksom bedjande om en graf. Ala anropa Gud om barmhertighet i hans wrede. Säsnart den första stöten förmärktes, trodde någe ra, att de skulle finna en säker tillfloktsorr vå huf: wet och började derföre springa ner til hamnen, för att kasta fig i båtar eller ombord på fartyg; men wid det omnämnda swallet kastades skepp och båtar upp vå land oc) krossades. Swallningen på hafwet fortfor med wåldsamhet hela natten; den war starkast ywar femte minut. Långs med hamnen fanns ett bålwerk af mare mor, tom nyligen blifwit uppfördt med stor kostnad. En mängd menniskor hade här sökt tillflykt i tanka att här wara i säkechet för de kullstörtande ruinerna. Men piötlsligt sjönk bålwetket med ens; det före swann under warnet, oh man säg federmera ide ett enda lik af dessa offer simma upp på wattenytan. En flor mängd båtar och några fmå skutor, fom lågo förtöjda wid bålwerket och woro fula af