Helsingborgs-Posten – 24 januari 1865, sida 3

———— Huru fulle jag kunna det, Kachinka, fade han, i det han fakta tog hennes hand från vannan, då bon wille smeka honom. Om du måjte twinga dig att tillhöra mig, få är dcet ockjå snart flut. Sådan är äfwen din far. Men han år gammal och befymrad för fit enda barn och deruti tan jag gifwa honom rätt; men med dig är detheltiannors lunda. Eu fästmö wet mycket snart, hwad.hon fan tro eller ide. Jag will, för att du må fe, an jag menar uppriftigt, ännu i dag tala med din far, och gifwer han fit samtycke, få fan kyrkoherden redan näfta söndag börja lysningen. Säg, Lathinka, om du will så. Nej, Rudolf, swarade hon dröjande och med sänke blick, icke i dag. Far år wid dåligt lynne och har lagt fig att sofda. J morgon tala wi begge med honom, få få wi genast alla tre weta, huru det flår till; ingen skall bafwa någon hemlighet för den andre. Vill du, Rudolf ? Nå ja, swarade han något ledsen, jag will ide säga dig emot. Det torde äfwen wara godt att sofwa på saken; öfwerlägg noga, Kathinka, hör du det! Dl jag wet redan, huru det skall gå, skrattade hon, glad öfwer hang medgifwande och icke i stånd att dölja fin glädje. Då skall far komma an tala om bröllop, om fafa oc win och ett stort kalas, fom han skall gifwa. Jag wet det redan på förs hand. Derwid skall intet saknas, fom hörer till en stor stat. Och wet du Rudolf, att den gamle friherren äfwen redan har lofwat mig en utstyrsel. Han war nyss här, för att hemta fin son, fom man funnit i skogen genomborrad af en kula.Owad! inföll Rudolf förskräcki. Sfjuten? junz kern Hon Miedd?2 Nej, ide skjuten, endast sårad. Man hade bragt honom in i wårt hus, eller wår bactack fom far brukar saga. Guru det gått till; wet ännu ingen.