Helsingborgs-Posten – 24 januari 1865, sida 2

till din utstyrsel. Hwad dig angår, Claus Skil: Der, jå skänker jag dig efter för denna weckan de twenne dagar, fom du är pligtig att arbeta på mir na eger. Gud ware med er! Han lemnade hyddan, beledfarad af begges tadssägelser, feg till häst och red wid sidan af wagnen, uti hwilten man upplyftat hans fon, och aflägenade fig långsamt. Tycker du friherren är stvgg. far? började Katharina, då bon åter war ensam med fin far. En stållig man och alls ide jä elak, fom ni alltid pästår. Detta år första gången jag talar med bonom.? IJuft derför att det är förfla gången, swarade denne wresig, känner du honom ide. Företag dig blott att gå oftare till slottet, få stall du snart få böra, att skallan fär ett annat ljud. Du år ene faldig flicka, dermed dasta! —Han fade fig på en bäuf, siträckte fig ut och låtsade sofwa. Det bade blifwit afton. Lifasom slormen hade äfwen regnet uprhört, de swarta skyarne hade för: swunnit. Klar och ren blickade himmelen ned, en purpurftrimma omslöt horifonten, den glödröda solens strälar glittrade på hafwet. Det låg lugnt och jemt lik en spegelyta, fom om det lyssnade på den inbrytande natten. Biott här och der wisade det en ringformig dallring vå ytan, träffad af en lekande sist. De höga granarne wid stranden rörde fig ide. De bade afskakal sig stormens fasor och wäntade utlöttade på slummern .. .. Det war som en fest i naturen, allt lefwande och doc man lif. Detjtore miga brusandet i luft, skog och wanen hade förs stummat, likasom förtiolladt låg allt uti en dröm lik slillbet. Katharina trädde ut ur hyddan. Hen nes blid swäfwade hån åt den mörka skogen, öfwer bafwet, hon fökte horisonten. Hon längade efter något onämnbart, efter något, för hwilket hon ej kande finna några ord. Länge stod bon sålunda i efterlänfsamt betraktande, dock, till följe af hennes