Helsingborgs-Posten – 7 januari 1865, sida 2

J sammanhang härmed må det tillåtas mig ut: trycka den öfwertygelse, att för den goda fakens framgång, och för att lättare öfwerwinna den tem ligen djupt rotade föreställningen, att anwändandet af det nakna ordet Ni ide skulle wara förenligt med den högaktning och höflighet, fom man mot den tilltalade önskade ådagalågga, det wore nyttigt om man, åtminstone till en början, i sammanhang eller omwerlande med tilltalsordet, begagnade min Herre och min Fru. Detta wore ocksa i full öfwerenss stämmelse få wäl med språkets och tankens natur liga ordning, som med bruket i de mest civiliserade länder, der, säsom hwar och en wet, orden MMioufieur, Madame, Sie, mein Herr utgöra de tale. jätt, hwilka jemte prunomina Vous, You, Sie, anwändas af och till personer af nåstan alla fam: hallsktasser. Ja, till och med, om ocffå, sasom en öfwergång, personens titel understundom nämndes jemte tilltalsordet (hwilket äfwen sker utomlands), jå torde ide heller detta lånda saken till någon stada; ty det skulle säkerligen ej dröja alltför länge, innan i de flesta fall titeln komme att af fig sjelf bortläggas. Slutligen får jag äfwen wördsamt förklara, att jag, i stallet för den wanliga helsningen, medelst hatteus aftagande, med fullkomligt lita nöje och tackjamhet mottager en dylit månjfaps: eller att ningsbetygelse, under någon annan, enligt min tanka mera naturlig och lämplig form. — J sådant aj seende kunde ju t. er. — i lithet med hwad i flera andra länder brukas — ett wålwilligt tecken med hufwudet eller handen, eller ett helsningssatt något lifnande det militäriska, begagnas, hwarigenom utan twifwel, lika wål om ej bättre, än genom den nu brutliga, något besynnerliga, ofta odeqwama seden, att äfwen under de mest missgynnande omfjtändigheter blotta hufwudet, fan uttryckas olika grader af uppmärtfambet, wånstas och förtrolighet, hwilket wäl ändock är det, som utgör helsningens åndamal, och som sålunda ockjå är det som gifwer at den ena eller andra konventionella formen dess egentliga mär de od) betydelje. Stockholm den 1 Januari 1865. J. A. Gripenstedt.