Helsingborgs-Posten – 7 januari 1865, sida 2

så troget, att det stannat i hans dödsslund, och fe dan ej angifmit tiden. Jaa skall sjelf draga uvr klockan och hon fall åter flå fina timmar för mig. Ledsaga oss widare herr kastellan! Den gamle kastellanen kastade en fång, fwårmos dig blid på de föra relikerna, hwilka man wille beröfwa honom och tog med en djny fud farwal af dem. Sedan ledsagade han kejsaren widare. Han wisade honom bibliotheket, i owilket Fredril under de sista ären, få snart han warit ledig fi treqeringsangelägenheterna hade tillbragt fin tid, önskade ej annat sällskap än fina böcker; han förde honom fedan in i rummet fom Wolsaire bebott och lät kejsaren läsa ert papper, på bwilket fonungen krifwit werser, hwilfa Woltaite hade försedt med anmätkuingar och korrektur. Napoleon betraftade allt med största deltagande och uppmårksamhet och lår sedan föra fig genom den långa wackra gången, i hwiHfen Fredrik, är följd af fina hundar plågade wid dåligt wåder gös ra sina promenader. Wäggarne wid deuna gång woro prydda med hwarje flags målningar op foppars uvden, hwilka emellertid ej alla tycktes tilhöra den store konungens tid, ty man fåg der bilder och fon barstick, hwilka föreställde dödsstunden, och hans ens liga, nattliga liftdegångelse oc återigen andra, hwilka sförestallde scener, sasom den unge konung Fredrik Wilhelm den 2:dre stående wid den store konungens lik, med tårar i ögonen, läggande handen på fonungens hufwud, swärjande an blifwa en god och rättskoffens regent. Och hwad betyder den här bilden? frågade Navoleon, pekande vå en tafla. Sire, fade kastellanen förlägen, det år en tasla som föreställer konungens grafhwalf; den hörer icke hit ob år endast för tillfållet af mig här uppstäld. Konstnären, hwilken gjort den, sände detta exemplat Dit med begäran att det skulle erhälla någon