Helsingborgs-Posten – 3 januari 1865, sida 3

frågade han, Ädrömt? Berätta det för mig; tråd närmare! Kastellanen, lydandeNapoleons befallande blick, närmade sig med wacklande steg. Sire, fade han, det war några år efter fjus åriga friget. Jag hade som kammartjenare inträdt i konungens tjenst och hade just den natten wakt hos konungen, d. w, s. jag sof i konungens för: mak och hade erhållit stränga order att wäcka for nungen wid ett wisst: klockslag på morgonen, äfwens fom att på natten inträda till konungen, om han kullade eller jag förmärkte något buller i hans fofrum. Denna natt hörde jag fonungen ropa: GId! (Eld! Jaa störtade in, men mårkie ej någon eld; fonungen säg på fin säng och andades, mycket tungt, synbarligen plägad af elaka drömmat. Jag tog mig alliså friheten att wäcka honom. Då konungen uppslog ögonen, fade han, häfligt dragande efler andan, det war bra att ni wädte mig, jag has de en få elak dröm och till; belöning för det du wådt mig will jag berätta den. Jag drömde, jag stod på terrasjen utanför Sanssouci och såg min land rundt omkring mig, alla mina flott nåra inz till bwarandra och hela den fånda werlden med alla def städer och byar låg framför mig fåfom en underskön bild; jag skädade omfring mig och wardt så glad. Men i est nn blef himlen för: mörfad, då föll hastigt fom blirten en stjerna ned, och iust fom stjernan föll ned flammade det til och hela werlden stod i eld och lågor och mörfret förwandlades i det klaraste dagsljus, ty elden spred sig alltmera omkring och alla mina sloit störtade tillsammans med ett förfärligt braf; den fallna ftjernan bade uppbränt dem allefammans. försänkt och nppbränt mitt land oh förwandlar floderna i blods röda strömmar och hopat högar af lik på fådesfälten. Och sedan såg jag andra delar af jorden och jag säg den fallna sljernan, lik en raket, äfwen