Helsingborgs-Posten – 14 december 1864, sida 3

Mahmud Jelladin är gift med den yngsta at Abdul Medjids tre döttrar, den unga, förtjusande sultanionan Djemila. Under sednaste tiden hade paschan sästat alltför stor uppmärksamhet vid en af sultaninnans unga slafvinnor. Hon intogs af en gränslös jalousie, beslöt all göra processen kort och lät genom en ennucst. hugga hufvudet af det halade foremålet samt sramsatte detta, under betackning af ett silfverlock, för den intet ondt misstänkande paschan. Tag utaf locket, tillropade hon honom under det hon beqvämt utsträckte sig på sin soffa. Mahmud Jelladin gjorde så ; vid åsynen af det blodiga hufvudet, uppgaf han ett upprop at förskräckelse och nedfoll död på stallet. Berättelser från Indien meddela, att Afgahanislan står i fullt uppror mot Engelsmånnen. Man känner annu ingenting närmare härom men det försäkras dock, att denna rörelse icke, såsom törst truddes, står i sorbindelse med Ryssarnes framträngande i Turkestan. rjadep. Belges? Newyorks korrespondent omtalar alt ftedsunderhandlingar mellan nordoch sydstaterna skulle vara å bane (Indep. vill dock ej ansvara for uppgistens riktighet). Enligt denna korresp. skulle Lincoln ha sändt en deputation till Richmond med följande stedsvilkor: Fullständig amnesti, erkännande af söderns statsskuld och slafveriets upphafvande under loppet af 35 år på det sått sydstaterna sjelfva finna för godt. Uti Florens förnyades den 18 November Arnoflodens öfversvämning. Vattnet sfeg så hastigt, att prefekten anbefallde att till floden ledande öppningar skulle tillmuras. På flera öppna platser höllos fiskarbåtar i beredskap. Uti de mest hotade trakterna började man stänga bodarne och i stadsdelen Porta S. Frediano lemnade hastigt hela familjer sina boningar för att fly till högre belägna orter. Langarno? var på alla håll uppfylld af det förskräckta folket. Emellertid förflöt dagen utan större fara, men den 19 svällde flodens vattenmassa allt högre, under det regnet oupphörligt nedsoll i väldiga störtskurar. Watinet steg denna gången högre än det minnesvärda året 1844, men staden var nu bättre skyddad genom ändamålsenliga sörsigtignetsmålt. Uti stadens grannskap hade man att kämpa mot stora faror. Vid Porta Pinti måste man rädda menniskor från hustaken och träden, dit de tagit sin tillflykt. Flera lägre stadsdelar hade blifvit illa medtagna. Alla, som bolt uti bottenväningarue, hafva blifvit husvilla. Ministern för de allmänna arbetena, Torelli, och prefekten i Florens, Cantelli, samt municipalitetets kommitterade hade besökt de skadade trakterna och förklarat ett stort antal bottenvåningat obeboeliga under den närmaste tiden.