Helsingborgs-Posten – 14 december 1864, sida 3

till den stora postbyrän wid Madelainekyrkan vh näda fram till ett af skranken. Bakom Detta suter em ung, elegant man och läser en journal (genast elt instruktionsdrott, tv i alla pariserpostbyråer är tidningsläfandet tjenftes männen förbjudet, få långe byråen år Öppen för publifen.) — War god, säger Fould, gif mig för em franc fyrasoumätken. Den unge mannen hör ej, eller låtsar ej höra och Fould upprepar fin begäran. Den andre, utan alt ens fe upp från fin tidning, kastar mefaniski till honom fem blåa märken. — Ursägta, börjar Fould på nytt i höfligaste ton, jag misstog mig, jag önskade twåfouz och ej fyrasoumärken. DÅ förlorade den andre tålamodet och utbrastHerre, om ni inte fjelf mer hwad ni will, få låt mig åtminstone wara i fred för edra dumheter. — Ni är inte särdeles höflig min herre, avs märkte Fould blygt. — Höllig, höflig! swarade grobianen, hwad angår det er hwilket jag år eller ej. — Gif herrn de begärda mårfena, fade nu en annan, något barskt stämma — herr Ban dals, fom trädt fram ur skuggan, och sevan fan ni gå hem, oc ni behöfwer ej komma iz gen i morgon. Den herrn, fom ni nyss bes handlade få groft, år finansministern oh jag år —Vandal. Wår patron är fom slagen af blixten och skulle gerna sjunkit ned i jorden, om han fun nat. Generalvostdireftören har emellertid trädt in i byrån för att tata ett allwarsamt od med chefen. Följande scen spelas en annan afton i en annan byrå: