Helsingborgs-Posten – 9 december 1864, sida 3

wet alt han då sjelf trodde, att en äktenskaplig förbindelse of emellan ingalunda wore en os möjlighet. — Han wädjade iill mig sjelf hur tuwida icke hans föräldrar warit emot mig helt annorlunda än wanligtwis husbondefolk äro mot dem de anse för tjenare. Jag måste meds gifwa det. Med ett ord jag war lycklig i min kärlef och mitt hopp od tackade, få warmt jag förmådde, Gud för denna lycka. Så förgick sommaren och det war beslutadt of emellan, att Henning nästa sommar skulle meddela fina föräldrar wår förbindelse. Nåsta sommar fom och med den Henning, mer skön, mer öm än någonsin. Men wår lycka fid denna gång ej wara få ostörd, fom förra sommaren, ty grefwens bror en högsdiplomat, anlände med sin hustru och sin unga dotter för att tillbringa sommaren hos fina slägtingar. Lötjnant Hennings kusin, frökenAurora, war skön fom en wårdag, älsklig fom en af gracers na och dertill en fulländad werldsdam. Med oro tyckte jag mig finna att de gamles plan war en förbindelse mella de båda unga. Jag yitrade ingeming derom till Henning, men jag blef mer tyst, än förr, och han öfwerraskade mig ofta under tårar. Så fom den dag, då han ämnat anhålla om min hand bod fina föräldrar. Min oro tillåt mig icke att afwakta hans återkomst. Jag smög mig ljudlöst in i ett lis tet fabinett, beläget intill det rum, der detta för mig få wigtiga ämne afhandlades och blef får ledes witine till hwarje ord. Jag hörde der, min dotter, hur din far vp pade fin kärlek för mig och fitt beslut att upps höja mig, till fin maka, jag hörde huru han warmt bönföll om sina föräldrars tillåtelse och wälsignelse, hörde huru han förklarade, att Jan