Helsingborgs-Posten – 2 december 1864, sida 2

deras ögon woro förbländade; de höllo det åf ta, fina dukatguldet för messing och läto den hänga, och presterna hafwa ej låtit laga ri sporna de gjort i den, til äminnelfe af detta werkliga underbara under. Så erfor Murat ocksä, att ett kors af mafivt guld skulle stå vå en af Kremls kupoler, oh med oulsägligt bes swär och for fara lår han nedtaga det fologsala forset på BtorsJoban? (Ivan Witski). Napoicon öfwertvgade fig i egen verson om, att det mar föravldr jern, under det art det werkligen gvldene, halfannan centner innga fore fet på kuvolen öfwer altaret i Blagowifdts schenski Saboc blef oantastadt. Paul Jvanowitich kastade fig ned för Mas rias bild och bad andäktigt; men att ligga tre timmar på fnå år tråtigt; hälften af den tiden war förfluten då han steg upp och gjorde en paus. Den bekante munken, som gick förbi, frågade han, om Maria Donska wål kunde taga det illa, och fick den tröstefulla förfåfran, att den nåderika ej war så ömiälig, hon wore ju ifrån fofadernuag land! Jag håller inte ut mer med det här knäböjandet, flagade vilgrims men; goliwet i er sköna, heliga fyrfa förefals ler mig särdeles hårdr. Deruti hade han också ide få orått, ty det beftår af stera od fmå, runda, spersiga, fyr och åttakan:iga stenar, sammankittade i ett underligt mosaik-arbete — men idel siberiska halfs ädelstenar, jaspis, agat, karniol, chrysopaser, topaser och ametister. En helt och hållet med kors af guld och andra ämnen behängd pelare beundrade nu vilgrimmen och erfor att dessa fors woro prydnader, tillhöriga fordna czarer och patriarker. som hilskickas wid deras död. Men Bog Popel frågade han widare, bwad