Helsingborgs-Posten – 2 december 1864, sida 2

Ocb hwem beskrifwer nu den ihärdiges glädje då munken, som skickat bort honom, wid trapporna till det heliga målet tog emot honom wänligt och försäkrade honom att Maria Dons ffa ofelbart skulle bönhöra honom? Han förde honom genom den på wäggar och hwalf helt od håller förgyllda gången, fom omgifwer fyrs fan, till den korsfästes berömda jättebild, bred wid den gamla bronsdörren, hwars konstrika bilder ingen ännu förmätt tyda, och hwilken man ej wet hwarifrån hon härsta mmar. Han fick imtäda i fyrkans wigda rum, wid hwars halfskymning det af snö bländade ögat endast efter hand kunde wänja sig och försiummades af förwåning wid anblicken af de många friska mälningarne på wåggarne. Alla geda och onda andar förenade i förtroliga, fatt befyns netliga grupper med en mängd erkefäder, dos mare och konungar, idel smalögda, tunn näsiga, beniga ryss ansigten. Mor den wäldige Go lialths jätteskuldra refer fig Jacobstegen, besatt med englar, alla med halft utbredda wingar, färdiga till flygt; ty David gör fig färdig med sin slunga, och stegen skall falla omkull med alla de ohängda filisteerna. Örnen, fom lem nade Johannes pennan fer fig skygg omkring, ip han har råfar midt ibland de grymtande Gergeneser, hwilka springa fom rasande till wattnet, i hwilfet Jonas hwalfisk belåten vlas skar. Deremellan allahanda djurskepnader, som hwarken Oken eller Cuvier skulle förmå att ins passa i sina ordningar, och den der herrn med hästhofwen oc hans swafwelsyrliga englar. Nära den lila, låga dörren, fom förer in i palaifet, hänger den heliga modrens af Don undergörande bild i en wäldig, massiv gulds ram. Fransmännens gräshoppeswärmar hafs wa undersökt honom med militärisk råhet, men