Helsingborgs-Posten – 21 november 1864, sida 3

)an, en allwarlig, strång, obekant Herreman, öfwer trettio är gammal, som icke en gång war wacker; wisserligen wifade han sig belefwad, nen det war ide den smickrande, krypande ars ighet, wid hwilten hon war wand, och dock unde hon icke freda fig för en wiss känsla af smärta, då Hon skulle såga honom lef wål. Det war löjligt, det war onaturligt och vbes gripligt. En man, fom ide en gång kände namnet på den komponist, hwars nya opera innan fort skulle hänrycka werlden, fom kunde förwerla Meyerbeer med Vertdi, ÅAlbani med Grisi, fom blott sjöng enkla ballader, om äfwen med wacker tenor och alls ide kände de mufie kaliska konsttermerna, en man på hwilken intet af modewerldens namn skulle göra intryck. För allt, som föregick i werlden, i hennes werld, ansäg hor honom fullkomligt alikgiltig — hwad war det då hos honow, fom till trots af allt detta drog henne till fig. Det funde hon ice befwaraj; hon förundrade fig öfwer, hwarför han, dä han blott war fommen för att fåga henne farwäl, icke fade det och sedan äter af lägsnade fig, hwarför han föredrog att få framför att fitta och hwarför det fanns när got besynnerligt hos honom denna afton; Nå gåt, fom ingaf henne en underlig känsla afor to och wåntan. Hon började att förlora fin likgiltighet, att skäljwa litet och att känna fig litet orolig. — Ni tyder då ide om landet, återtog mr Stuart i en allwarlig och eftertänksam ton, finner ni werkligen ide att det med hela fom marsolens prakt och aftonbrasans trefnad fan erbjuda något, fom ni skullk wärdigas emots taga; att en sådan tillwaro under alla förs hållanden skulle wara rent outhärdlig? Millicent betänkte fig, andra lockelser, flrå: