Helsingborgs-Posten – 7 november 1864, sida 2

hwilla hon påstod Ha kommit ut ur G. Me kropp, äfwensom ett papper, som skulle ha blis. wit funnet under nämnda G. M:s lläder, och på hwiltet woro skrifna banständiga uttevä och orden: Ied med påfmen! Under tetta fas sansfulla uppträde i klostret, un derkastades Tiuca kans mor i ett annat rum förhör af en annan Flojterfyfter, hwiltet gick ut på att förma fen ne att twinga dottern bekanna förbundet mv djefwulen. Men detta andra upptråde — min )re stymfligt, men likwäl tillrackligt pinsamt — slutade med att modern yrkade att få sin dote ter utlemnad till fig, och slutligen lyckades det henne, sedan hon fått komma in ifamtalsvummet, att föra henne hem, förmwirrad, gråtande och hyfterist. När dessa fakta twå dagar Dders efter blefwo allmänt kända af inwånarne i Los retto, blef foltets föroittring få stor, att en böbelhop den 17 samlade sig utanför kloftret med full föresats att strida rit dåldsamheter mot nunnorna. Men borgmästaren i Loretto styndade till stället, oc genom hans förmanins gar lugnade fig foltets wrede; följande dagen lumtno fig konungens profurator och inftvutz tionsdomaren i tlestret, och sedan de öfwertys gat fig om, att den unga flickan A. G. blifwit med wåld qwarhållen och hotas med döden, läto de arrestera lätaren och presten. Emellertid har det blifwit bewisadt, att den andra flickan, G. M., njuter en ypperlig helsa samt bliswit bortskickad från tlojtret; och man anser det wara utom allt twijwel, att hela saten blijwit öfwerenstommen för att inwerka på de lättrognas och otunnigas sinnen samt för att bewifa (detta är iydligt deraf, att orden ned med pafwen 7 woro skrifna vå bapperslappen), att den werlosliga mattens fiender äro djefwulens wänner, samt att den huwarande italienska revolutionen är ett djejwulens wert. Emellertid ha både lakaren och presten otifwit insatta i fängelje, dit man hoppas att klostrets prior inna fnart skall följa denn.