Helsingborgs-Posten – 5 november 1864, sida 2

maktsfantasier för att genom Norges föreniug med krig bereda oss om också en mindre lys sande dock säker framtid. Och sättet, på hwilket Han åstadkom denna fans ning hedrar icke minst hans klothet. Han bes warade Norges nnwaknade frihetskänsla och dess sjelfständighet; han respekterade deg natios nalitet, ty, säger han sjelf, han wille heldre regera öfwer en fri nation, än öfwer ett af mar pen underlufwadt folk. Ma wi då, enhwar, ide itå efter utt ädel och högsinnad uppfattning af unionsfördraget, utan glädja of åt, att Norge förmått bewara fin frihet och sjelfständighet, hwarwid det likwäl bör eriara sig, att då det ställt denna under Sweriges skydd, bör det ocka med Swerige i farans stund dela ljuft och ledt. Det är swårt mina hrr att sammanfatta en stor bild uti en liten rum. Mean fan blott ans tyda, icke teckna. Det sagda må wara nog för att wisa, att Carl Johan, främlingen på Sweriges tron, warit lita swenst fom någon infodd konung, att han räddat Swerige fran fall oh betryggat def framtid på ett ärofullt och hedrande sätt; att han warit stamfader för en konungaätt, fom med snillets och talangens vält fon ställa fig wid sidan af hwilken annan som helst i Europa, att han skänkt de förenade rifena lugn och langwarig fred, att han derunz der befordrat denna intelleftuella och materiella utweckting; att Han slutligen för Swerige och Norrige öppnat en framtid och rika förhoppningar den det tillhör hans efterkommande att wårda, bewara och widare utweckla. Mina hrr med djup wördnad och tackjamhet bringa wi en skal saät Carl Johans minne! Härefter föreslog konsul Rooth en skål för Norge, bwarefter ordet förtlarades fritt. Fe sten slutades omkring kl. 11. ——— iÖössxf: —