Helsingborgs-Posten – 31 oktober 1864, sida 3

narne för att bådda ner det, såsom det i dag har ffett, i båten på fobryggan, för att sedan enligt order bära det på aftonen tillbafa i fojen. — OH widare då? — frågade kaptenen, då timmermannen tystnade. — Ja, widare har jag ingenting att säga, ån att wi inte behöfwa göra annat än det, hwartill wi såsom besättnina äro skyldige till och att besältningen inte är skyldig till att gå i awar, för det att kaptenen will ha lik ombord, för fi lif inom twå relingar medför form och undergång. Derföre mena wi tro på, att det år bäst att begrafwa liket ju förr desto hellre i sjömannens fyrfogård, ty ent godt Fader wår, med harten i hand, fall inte fattas liket. Det är bäst att blifwa af med fruntimret nu, mes dan hennes man eller älskare ligger der nere och inte wet till fig detlringaste. — OM widare dä? frågade kaptenen, ännu till det yttre orubbligt lugn. — Ja — fi — widare har jag inte att säga taptenen. Jag har me fagtbefätmingensibjertans mening. — Så — då fall jag säga min, swarade fapten Ulf. För det första år qwinnan der allz deles ide död, ty hon ligger endast i stelkra mp. Hade wi talat litet högre, skulle hon förstärt hwarje ord. Kanske hon dock har hörk hwad wi sagt. För det andra ha hon och hennes man betalt pasfagerareafgift til Bahia; och för det tredje will jag fåga dig, Hans Petter Swensson, timmerman på min förande brigg, der jag nåst Gud år skeppare och befälhafware, att jag på detta sätt skall täppa din trut od) lära dig att ha refpekt för din kapten. Och dermed flög ett wäldigt knytnäfslag mot timmermannens panna, få alt han fantcade med dundran tågring, smög Mt Av honom, skägg. — 3 då timn som är fig, för! der. Kap: ryggen genting Ange terwänd redaren hon ha merman hon up brott, s son, ha fruktade ra my troserna foremål hon ej läppar men å ra sig. tar ko wet. brigqe sjöarnä Den g i sina ty har lanåte