Försle stormannen wände sig åt sidan, för att ej låta fadren fe den arga grimas, fom fas rit öfwer haus ansigte. Kaptenen tnöt handen i wredesmod. — Pojfe! fade han; din befattning hår oms bord säiom förste styrman skyddar dig ide mot min faderliga makt och myndighet att ge dig ett flag på det bogspröt, fom dn fattar näta. om du Rider det in i saker, fom inte angår vig. Tror du inte, din satans fruntimmerspilt, att jag ine fett din blif? — Har du eljest något att säga mig, så lossa din last, så fort du hinner. Clas hade ännu å skilligt art andraga, men han slog endast en knyck på naden och teg. — Nå, få behåll då resten för dig fielf. Jag har inte heller i dag synnerligen luft att höra några motsägelser. Frumimret derborta vå kobroggan låter du bli art i afton bära till kojs, förftår du. Förste styrmannen slog en trotsande knyck på naden oh kaptenen knöt redan fin fjömans: näfwe, men blef hejdad af timmermanen, fom fom fram med yran i högra och mössan i wens stra handen. — Herr kapten! började han och wände bus: fen ett par gånger med tungfverfen, liksom för att bättte samlu fina tankar till hwad han has de att säga. Jag har blifwit skickad till faps lenen för att saga — — — — — — Hwem har skickat dig? röt kaptenen. — Kocken och Jönsfon ob lille Petter oh de andra — fortfor timmermannen, med en sidoblick på den wid rodret stående andre flyrs mannen, — Lägg bort yran, din lymmel, då du tar lar med kaptenen, inföll denne. Timmermanen kastade yxan på däcket.