Helsingborgs-Posten – 28 oktober 1864, sida 2

dölja wapnet under min kappa. I wår brådffa wid wår afresa från hemmet såg jag det ej; men i natt, om wi lyckligt kommer om bord, skall jag nog gömma naltsäcken så, att den ej skall förråda oss. Redaren, som wäntade sina gäster på natten, hade dragit försorg om att de kunde hwila i hans hus till dagningen, då de skulle wara ombord. Angelica hade haft en onödig frnktan att herr Nederman skulle söka afråda dem: twärtom ansåg han saken säsom en uppgjord affär, vå hwilken de ej borde förspilla nägra ord. Det enda han nämnde mellan fyra ögon med Theodor, war att han haft swått att för må kapten Ulf att taga passagerare med fig. Kaptenen bade blifwit upparagt och hotat att lemna fartyget; men slutligen hade Han låtit öfwertala fig. Men dena skall ide oroa er, fade han. Man måfte taga fapten Utf fådan han är; han år härd och fall fom jern, men tillförlillig; han skall wisserligen icke blifwa särdeles artig, men icke heller oroa er. Jag råder er endast att i allt foga er efter hang befallningar och ide bry er om hwad manffas pet fan säga er. Skeppet år en liten fat för fig, der kaptenen år emwåldig kung. Ni, herr baron, fom deltagit i politiska stämplingar, wet att det är rådligast att fålla fig tid den, fom har makten i fin hand, obefymrad om han har rätt eller orätt. — Den enkla aftonmåltiden inz togs i hast af sällskapet under tystnad; wid några glas win fom samtalet i gång. Thevbor blef upprymd, til och med pralsammare ån hwad Angelica önffade, ty han höjde fitt glas till en ffål för den man, fom låtit fina fasta grundfats fer wika, då det gällde att rädda medmenniffor från undergång. Han säg ej att redaren med förlägenhet upptog denna hedersbewisning.