Helsingborgs-Posten – 21 oktober 1864, sida 3

än första veckan i månaden att beräkna för afslulandet af rotsruktsskörden, hvilken bor med första afslutas. Rofhögarne böra erhälla fullständig betackning så snart vintern visar sig. Den bör ske med omsorg, så att vintern icke kan gå in genom betackningen och forderfva rofvorna. Före jul stå vanligen rofvorna ut med vintern, så att man icke på långt när behofver använda den omsorg på tackning af de rofvor som äro afsedda tll förtäring före jul, som af dem hvilka skola förvaras till våren. Hostplöjningen blir ett längsamt arbete om den icke till största delen är sardig vid månadens början. Rotfruktsfälten återstå vanligen och bör plöjningen af dem påskyndas. Ladugårdarnes ordnande tager nu öppmärksamheten i anspråk och gifver landtmannen en delaf den sysselsättning och trefnad, som åkerfälten under sommaren skänkt honom. Mian bör nu iordningställa en torr och treflig väg ull ladugården och till vattningsstallet; sågårdarne inskränkas till en afstängd gärd, som kan betäckas med halm löf, ris m. m. som kan uppsånga spillningen då kreaturen äro ute för att få frisk luft och rörelse. Inuti ladugårdarne användes all omsorg på att hindra den flytande spillningens bortrinnande. Ilartill lämpa sig lösa lämmar, som läggas under kreaturen, särdeles väl. Under lammarne lägges et lager med dyjord, torkad med kalk eller och på annat satt torkad, som kan uppfånga all den flytande spillningen. Lämmarne göras af lätta underlag med bräder, glest spikade på tvären. Med denna inrättning behofver man icke annat golf i båsen och afsen bakom krealuren, så att denna tillställning är i alla hänseenden särdeles ändamålsenlig och bor inforas i så väl stallar som ladugårdar. I afseende på kreaturens antal bör mana noga tillse att man icke har flera kreatur än som väl kunna födas. De låga sådesprisen inbjuda landtmannen till att i ladugården använda vida mer säd än som förut kunnat ske. I alla händelser bör ladugården ordnas på ett sådant sätt, att derifran beredes en god inkomst. Alla kreatur kunna åstadkomma en sådan om de och deras produkter skötas väl. Landimanaen klagar ofver svår tid och tryckta priser, men vill icke hjelpa det onda på det enda förnuftiga sätt som står honom till buds, nemligen genom iordningsställandet af en ändamalsenlig och utvidgad ladugårdsskötsel. Då gråsfsalten okas, minskas arbetsbehofvet, på samma sött förhåller sig då skördarne genom en starkare gödning förstoras. Den relativa arbetskostnaden minskas. För att utan förlust kunna göra detta, måste likväl ladugården orduas så alt den kan gifva inkomst. Mjölkhandteringen kräfver större insigt, stör re forlag och mot ståndig uppmärksamhet och uppassning än kött-produktion men betalar sig måhända båttre och är mycket lämplig för de mindre hushållen, som kunna hafva stor nytta af de vanliga askallen. IIusmodrarne böra sjelfva lära denna handtering, som först då kan blifva af den vigt som den förtjenar. Innan husmödrarne i de mindre hushållen lärt sig inse mjölkens höga värde och lårt den renlighet och ordentlighet, som äro nödvändiga för en lönande mjölkhandtering torde för den mindre jordbrukaren fåren vara de djur, hvilkas skötsel och förbättring han först kan lära, så att de kunna blifva föremål for export. Såsom oundgängligt vilkor för en lyckad fårskötsel kan anses: alt de få elt eget rum, skildt från ladugärden, ljust och lustigt, att de få tillräckligt foder och att lämpliga afvelsdjur anvandas. Den som ej vill uppfylla dessa vilkor må afstå från all tanke på en lönande sår-skolsel. Om dermot dessa vilkor uppfyllas, kan färskötseln blifva af största vigt för vårt land. ILämpligast torde vara alt de mindre jordbrukarne uppföda och de större göda och exportera fåren som mäste vara stora och val födda.