Den 21 Okt. Med anledning afj Prinsens oh Prins sessans af Wales defök i de nordiska rikena har Dimes innchallit fiera ledande artitlar, hwilfa alla uttryckt den största wålwilja för Swerige. Wi meddela här eu af dessa. Det emottagande, fom prinsen och prinjess fan af Wales rönt i Danmark och Swerge, förtjenar ide blott att omnämnas, utan och att ertännas från wår sida. Allmänheten Har fig redan bekant de förnämsta händelserna under denna märkwärdiga resa. De fortsatta fejilig: heterna, expositionerna af sällsyntheter, företeelserna af nationella egenheter, och alla de olika nöjen fom dessa få intressanta och få gältwänliga länder kunde erbjuda, allt detta Har redan dag för dag blifwit beskrifwet i wåra spalter; men då wi läsa berättelserna derom, borde mi ock taga i betrattande den solkanda, som uppens barade sig i ett så hjertligt walkomnande. Jcke blott af konungar och prinsar, utan ock af landes hela befolktning ide blott i Dan: mark utan och i Swerge ha de höga resande blifwit emottagna med en grad af hjertlighet, som intet afseende på politiska betänkligheter fick störa. Prinsessan af Wales är en dansk dam, och allianjen emellan Englands och Dans marks lonungahus är af den mest intima art; men danskarue befinna fig emellertid i stort bes tryck, och de kunde ha warit ursåttade om de trott, ehuruwäl en sådan tro wore oriktig, att deras olycka kunde ha förekommits genom wårt lands blotta wilja. I alla händelser räknade de sannolikt på mer understöd af oss ände erhöllo, och) swikna förhoppningar af denna art, ehuru omndwifliga, qwarlemna alltid en wiss förtrytelse. Men ingen dylik känsla störde det wmålkomnans de, fom mötte prinsen och prinsessan. Om ges nom Englands wapen hertigdömena werkligen hade blifwit bewarade åt Danmark, skulle man icke der kunnat wisa fina höga gäster en större eller mera förbindlig gästfrihet, under det Swerge, fom hade mindre anledning fill dylika des monstrationer, war lika willigt häruti. Fort sättningen af fursteparets resa frän Ködc penhaznu till Stockholm föranledde i sjelfwa werfet en utomordentlig opinonsyttring från swensk sida, och wi stulle wara mindre känsliga än engelsmän anses wara, om wi icke erkände och wärderade en få wånlig stämning från en jå ädel och utmärtt nations sida. Swerge föranleddes ide till dessa hjertliga wänskapsyttringrgenom några anspråk of en nyligen knuten giftermalsallians, ej heller före finnas emellan detta land och Eugland samma traditionella förbindelser, fom förena oss med Danmark. Man kunde tänka sig, att det nus warande Swerge i sin smak, i sina tendenser snarare wore franslt än engelskt; men detta kungliga besök har ådagalagt, att fråndskap i stam och karakter öfwerwåger andra inflytelser, samt att i fråga om nationella sympatier nor dens män äro norrmanner. Swerge räckte ges nast handen åt Danmark för att wälkomna England, och den önskan fom inom alla felt llasser wisades att winna engelsmännens wänstap har warit lika märklig som smickrande. Den war så mycket mera anmärkningswärd, fom den ej war föranledd af Yttre förhållanden, hwilla för närwarande, ehuru wänskapliga, emellan de båda tänderna ide haft till följd